Självporträtt med cigarrett
Axel Törneman
Axel Törneman
1880−1925
Sverige
Självporträtt med cigarrett
Olja på duk, 104 x 124 cm, signerad och daterad A. TÖRNEMAN 1904.
Axel Törneman är en av de sällsynt begåvade konstnärer vars namn länge kom i kläm mellan Konstnärsförbundets ledande personligheter och de hyllade Matisse-eleverna. Idag är läget förändrat och Törneman och hans generationskamrater uppmärksammas och uppskattas allt mer för deras betydelse som vägröjare för en ny, från naturalismen helt befriad konstsyn.
Sin konstnärliga grundutbildning fick Törneman hos Carl Wilhelmson på Valands konstskola i Göteborg, men där vistades han i praktiken endast några månader. Kring sekelskiftet 1900 utövade Tyskland ännu en stark lockelse på många unga, avantgardistiskt sinnade konstnärer. Düsseldorf hade mist sin dragningskraft, men Berlin och München var fortfarande viktiga konstcentra. Törneman ville till München och i januari 1901 reste han dit. Först tog han lektioner för Anton Ažbe, som var populär bland ryska konstnärer som exempelvis Kandinsky, men efter bara någon månad bytte han till en lärare vid namn Kogan. Hos denne förstår vi av bevarade brev att Törneman bland annat arbetade med porträttstudier: ”Hos Kogan har jag lärt mig att förstå form, lärt mig hvad karaktär i ett ansikte är. Lärt mig att ögon, öron, mun och näsa är en hel liten värld för sig och lärt mig finna lagarna för dessa världars bildning” skriver han till föräldrarna i maj 1901 (Liljevalchs katalog nr 274, s 8). Men inte heller hos Kogan blev Törneman långvarig. Efter att han lärt känna den skånske målaren Ernst Norlind, som studerade för Adolf Hölzel i Dachau, flyttade även Törneman dit. Det var där han målade sin berömda Blinda på konsert (idag i Värmlands museum) som kan uppfattas som en sammanfattning av de symbolistiska och jugendartade tendenser som präglar hans verk från tiden i Tyskland. Det handlar då om influenser från Arnold Böcklin, Max von Stuck och inte minst från läraren Hölzel.
Efter något år på tysk mark reste Törneman 1902 vidare till Paris, där han med undantag för svensk militärtjänstgöring året därpå stannade till april 1906. Även Paristiden skulle få stark inverkan på hans konstnärliga utveckling. Där, menade Törneman själv, kom färgen (valörerna) i allt högre grad att uppta hans intresse, medan han i Tyskland mest ägnat sig åt linjen. I Paris’ museer mötte han konst av Emile Bernard och Paul Cézanne, men han fick även tillfälle att se verk av postimpressionister som Vincent van Gogh och Paul Gauguin. I synnerhet van Goghs kraftfulla färg och fria penselföring gjorde starkt intryck på Törneman.
Under dessa formativa år kring sekelskiftet 1900 utförde Axel Törneman flera självporträtt. Det aktuella Självporträtt med cigarrett är daterat 1904 och kan därmed hänföras till Paristiden. Här sitter han i ett stramt möblerat rum, som endast låter oss uppfatta en skänk, på vilken det står några summariskt tecknade blommor i en hög vas. I bakgrunden anas ett draperi, men såväl färg som form är så upplöst att det är svårt att avgöra om det är enfärgat eller mönstrat. Det centrala i bilden är konstnären själv och sättet på vilket han gestaltat sig själv, sneglandes mot sin spegelbild med en sökande, närmast bedjande blick. De lätt höjda ögonbrynen saknar den arrogans som kan anas i hans andra självporträtt från samma tid. Här tycks de snarare vittna om osäkerhet, som om konstnären just ställt en fråga. Färgen är dov, men expressiv i det dissonanta mötet mellan blått och grönt, rött och rosa, som på sätt och vis fortfarande klingar tyskt. Men formen skiljer sig från Törnemans tidigare verk. Med långa, breda, snedställda penseldrag appliceras färgen här som tydliga, tvära streck, kors och tvärs över duken. För de samtida akademister som ansåg att penseldragen inte skulle synas måste Törnemans målning ha verkat chockerande modern. Idag betraktas han följdriktigt som en av våra allra första svenska modernister. (CEÖ)
Proveniens
Fru Gudrun Törneman (konstnärens hustru);
Intendent Algot Törneman (konstnärens son);
privat samling.
Utställd
Liljevalchs konsthall, Stockholm, Axel Törneman, 1967, kat nr 16.
Litteratur
Folke Holmér m fl, Axel Törneman, Liljevalchs utställningskatalog nr 274, Stockholm 1967, listad i verkförteckningen, s 14, som kat nr 16 samt avbildad på helsida i svartvitt, s 13.
1880−1925
Sverige
Självporträtt med cigarrett
Olja på duk, 104 x 124 cm, signerad och daterad A. TÖRNEMAN 1904.
Axel Törneman är en av de sällsynt begåvade konstnärer vars namn länge kom i kläm mellan Konstnärsförbundets ledande personligheter och de hyllade Matisse-eleverna. Idag är läget förändrat och Törneman och hans generationskamrater uppmärksammas och uppskattas allt mer för deras betydelse som vägröjare för en ny, från naturalismen helt befriad konstsyn.
Sin konstnärliga grundutbildning fick Törneman hos Carl Wilhelmson på Valands konstskola i Göteborg, men där vistades han i praktiken endast några månader. Kring sekelskiftet 1900 utövade Tyskland ännu en stark lockelse på många unga, avantgardistiskt sinnade konstnärer. Düsseldorf hade mist sin dragningskraft, men Berlin och München var fortfarande viktiga konstcentra. Törneman ville till München och i januari 1901 reste han dit. Först tog han lektioner för Anton Ažbe, som var populär bland ryska konstnärer som exempelvis Kandinsky, men efter bara någon månad bytte han till en lärare vid namn Kogan. Hos denne förstår vi av bevarade brev att Törneman bland annat arbetade med porträttstudier: ”Hos Kogan har jag lärt mig att förstå form, lärt mig hvad karaktär i ett ansikte är. Lärt mig att ögon, öron, mun och näsa är en hel liten värld för sig och lärt mig finna lagarna för dessa världars bildning” skriver han till föräldrarna i maj 1901 (Liljevalchs katalog nr 274, s 8). Men inte heller hos Kogan blev Törneman långvarig. Efter att han lärt känna den skånske målaren Ernst Norlind, som studerade för Adolf Hölzel i Dachau, flyttade även Törneman dit. Det var där han målade sin berömda Blinda på konsert (idag i Värmlands museum) som kan uppfattas som en sammanfattning av de symbolistiska och jugendartade tendenser som präglar hans verk från tiden i Tyskland. Det handlar då om influenser från Arnold Böcklin, Max von Stuck och inte minst från läraren Hölzel.
Efter något år på tysk mark reste Törneman 1902 vidare till Paris, där han med undantag för svensk militärtjänstgöring året därpå stannade till april 1906. Även Paristiden skulle få stark inverkan på hans konstnärliga utveckling. Där, menade Törneman själv, kom färgen (valörerna) i allt högre grad att uppta hans intresse, medan han i Tyskland mest ägnat sig åt linjen. I Paris’ museer mötte han konst av Emile Bernard och Paul Cézanne, men han fick även tillfälle att se verk av postimpressionister som Vincent van Gogh och Paul Gauguin. I synnerhet van Goghs kraftfulla färg och fria penselföring gjorde starkt intryck på Törneman.
Under dessa formativa år kring sekelskiftet 1900 utförde Axel Törneman flera självporträtt. Det aktuella Självporträtt med cigarrett är daterat 1904 och kan därmed hänföras till Paristiden. Här sitter han i ett stramt möblerat rum, som endast låter oss uppfatta en skänk, på vilken det står några summariskt tecknade blommor i en hög vas. I bakgrunden anas ett draperi, men såväl färg som form är så upplöst att det är svårt att avgöra om det är enfärgat eller mönstrat. Det centrala i bilden är konstnären själv och sättet på vilket han gestaltat sig själv, sneglandes mot sin spegelbild med en sökande, närmast bedjande blick. De lätt höjda ögonbrynen saknar den arrogans som kan anas i hans andra självporträtt från samma tid. Här tycks de snarare vittna om osäkerhet, som om konstnären just ställt en fråga. Färgen är dov, men expressiv i det dissonanta mötet mellan blått och grönt, rött och rosa, som på sätt och vis fortfarande klingar tyskt. Men formen skiljer sig från Törnemans tidigare verk. Med långa, breda, snedställda penseldrag appliceras färgen här som tydliga, tvära streck, kors och tvärs över duken. För de samtida akademister som ansåg att penseldragen inte skulle synas måste Törnemans målning ha verkat chockerande modern. Idag betraktas han följdriktigt som en av våra allra första svenska modernister. (CEÖ)
Proveniens
Fru Gudrun Törneman (konstnärens hustru);
Intendent Algot Törneman (konstnärens son);
privat samling.
Utställd
Liljevalchs konsthall, Stockholm, Axel Törneman, 1967, kat nr 16.
Litteratur
Folke Holmér m fl, Axel Törneman, Liljevalchs utställningskatalog nr 274, Stockholm 1967, listad i verkförteckningen, s 14, som kat nr 16 samt avbildad på helsida i svartvitt, s 13.