Ejdrar på kobbe
Bruno Liljefors
Bruno Liljefors
1860–1939
Sverige
Ejdrar på kobbe
Olja på duk, 49 x 69 cm, signerad och daterad Bruno Liljefors 1937.
Inom ramen för Bruno Liljefors’ intresse för svensk natur och fauna ingick förstås även en stor fascination för fåglar. Från och med mitten av 1890-talet, då han alltmer regelbundet började vistas i olika skärgårdsmiljöer, kom det intresset i allt högre grad att inriktas på sjöfågel av skilda slag. Bland de arter som levde och häckade längs Sveriges östkust är det särskilt en som sedan återkom från tid till annan genom hela Liljefors’ konstnärskap: ejdern.
Den bildidé vi ser exempel på här har sitt yttersta ursprung i den monumentala oljemålningen Morgonstämning vid havet från 1896 som idag ingår i Thielska galleriets samlingar. Originalidén utvecklades sedan till ett flertal versioner i olja, där temat med en grupp gudingar och/eller ådor som står på en kal kobbe eller skär varierades på olika sätt, så att stämningsläget i bilden skiftade med perspektivet, med årstiden eller med tidpunkten på dygnet.
Hela fyrtio år senare kunde Liljefors fortfarande hänföras över ejderns fjäderdräkt, beteende och rörelsemönster. Vid det laget var han bosatt vid St. Eriksbron i Stockholm och hans allmänna hälsotillstånd hindrade honom från att måla utomhus. Men hans minnen av Stockholms skärgård, i synnerhet från Bulleröartipelagen, där han i många år hade en jaktstuga och sommarateljé, förblev synnerligen levande in i det sista. Ejdrar på kobbe från 1937 är ett fint exempel på det. Trots den gråmulna dagern upplevs målningen som ljus och den förmedlar en känsla av orubbligt lugn hos naturens vilda invånare. De tre gudingarna är placerade på ett sådant sätt att de omringar ådorna, som om de ville beskydda dem. Samtidigt håller de vaksam utkik åt olika håll. När en av ådorna gör en ansats att vilja lämna den flacka hällen och glida ner i vattnet vrider den närmaste gudingen på huvudet i hennes riktning. Runtom det stillsamma lilla dramat rullar vågorna mjukt in mot kobben som ejdrarna vilar på. Närmare horisonten syns ett något större skär, mot vars brantare klipphällar vågorna övergår i bränningar som bryts till ett vitt skum. Vattnet mellan kobbarna och skären har konstnären återgivit med korta, snabba penseldrag i en rikt varierad färgskala av violetta, blå, grå och gröna nyanser, bland vilka de senare skiftar från varmt limegult till iskalla smaragdtoner. Över den intagande scenen syns en strimma av den stålgrå himlen, vars snabbt framdrivande molnskyar svarar perfekt mot den rörliga havsytan. (CEÖ)
Litteratur
Jämför Allan Ellenius, Bruno Liljefors. Naturen som livsrum, Stockholm 1996, Thielska galleriets Morgonstämning vid havet (1896), avbildad på helsidesuppslag i färg, s 132-133.
1860–1939
Sverige
Ejdrar på kobbe
Olja på duk, 49 x 69 cm, signerad och daterad Bruno Liljefors 1937.
Inom ramen för Bruno Liljefors’ intresse för svensk natur och fauna ingick förstås även en stor fascination för fåglar. Från och med mitten av 1890-talet, då han alltmer regelbundet började vistas i olika skärgårdsmiljöer, kom det intresset i allt högre grad att inriktas på sjöfågel av skilda slag. Bland de arter som levde och häckade längs Sveriges östkust är det särskilt en som sedan återkom från tid till annan genom hela Liljefors’ konstnärskap: ejdern.
Den bildidé vi ser exempel på här har sitt yttersta ursprung i den monumentala oljemålningen Morgonstämning vid havet från 1896 som idag ingår i Thielska galleriets samlingar. Originalidén utvecklades sedan till ett flertal versioner i olja, där temat med en grupp gudingar och/eller ådor som står på en kal kobbe eller skär varierades på olika sätt, så att stämningsläget i bilden skiftade med perspektivet, med årstiden eller med tidpunkten på dygnet.
Hela fyrtio år senare kunde Liljefors fortfarande hänföras över ejderns fjäderdräkt, beteende och rörelsemönster. Vid det laget var han bosatt vid St. Eriksbron i Stockholm och hans allmänna hälsotillstånd hindrade honom från att måla utomhus. Men hans minnen av Stockholms skärgård, i synnerhet från Bulleröartipelagen, där han i många år hade en jaktstuga och sommarateljé, förblev synnerligen levande in i det sista. Ejdrar på kobbe från 1937 är ett fint exempel på det. Trots den gråmulna dagern upplevs målningen som ljus och den förmedlar en känsla av orubbligt lugn hos naturens vilda invånare. De tre gudingarna är placerade på ett sådant sätt att de omringar ådorna, som om de ville beskydda dem. Samtidigt håller de vaksam utkik åt olika håll. När en av ådorna gör en ansats att vilja lämna den flacka hällen och glida ner i vattnet vrider den närmaste gudingen på huvudet i hennes riktning. Runtom det stillsamma lilla dramat rullar vågorna mjukt in mot kobben som ejdrarna vilar på. Närmare horisonten syns ett något större skär, mot vars brantare klipphällar vågorna övergår i bränningar som bryts till ett vitt skum. Vattnet mellan kobbarna och skären har konstnären återgivit med korta, snabba penseldrag i en rikt varierad färgskala av violetta, blå, grå och gröna nyanser, bland vilka de senare skiftar från varmt limegult till iskalla smaragdtoner. Över den intagande scenen syns en strimma av den stålgrå himlen, vars snabbt framdrivande molnskyar svarar perfekt mot den rörliga havsytan. (CEÖ)
Litteratur
Jämför Allan Ellenius, Bruno Liljefors. Naturen som livsrum, Stockholm 1996, Thielska galleriets Morgonstämning vid havet (1896), avbildad på helsidesuppslag i färg, s 132-133.