Sträckande svanar
Bruno Liljefors
Bruno Liljefors
1860−1939
Sverige
Sträckande svanar
Olja på duk, 35 x 50 cm, signerad Bruno Liljefors.
Bruno Liljefors var en mästare i att skildra djur i rörelse. Han lyckades som få andra fånga det ögonblickliga i naturen: den dramatiskt avgörande sekunden då duvhöken slår ned på sitt byte eller gräsandens flykt just innan den skulle ha fångats i rävens hungriga käftar. Med samma fascination för den flyktiga rörelsen avbildade Liljefors alltsedan han lärt känna Stockholms och Södermanlands skärgårdar flygande, sträckande eller fällande sjöfågel. Till hjälp hade han fotografier men också ett stort antal skisser utförda i det fria. Allan Ellenius, som grundligt studerat Liljefors konstnärskap, sammanfattar hans natursyn genom att citera konstnärens egna ord: ”Det organiska livet, särskilt djuret, är skapelsens höjdpunkt, och rörelse är naturlivets högsta uttryck.” (Ellenius, Bruno Liljefors, Uppsala 1981, s 165).
Denna natursyn genomsyrar Liljefors verk redan på 1880-talet. I hans sena arbeten skulle dock betoningen av helhetsupplevelsen komma att framträda starkare än de naturalistiskt återgivna detaljerna. Penselföringen blir mer svepande, helhetsintrycket blir skissartat och genomlyst som om motivet (eller delar av det) vore insvept i en ljus och lätt dimma. Stämningen i dessa sena arbeten blir emellanåt nästan andlig och bilden framstår, för att åter citera Ellenius, som ”en hägring som rymmer både avsked och nostalgi.”
Sträckande svanar är en målning som uppvisar just dessa kvaliteter. Genom att såväl vassen i förgrunden som strandkanten i bakgrunden målats i ett skissartat och flyktigt manér förstärks känslan av rörelse hos de flygande svanarna. Konstnären skapar här ett fruset ögonblick, där betraktarens hela koncentration fokuseras på de majestätiska fåglarna, precis som den skulle ha gjort i verkligheten. (CEÖ)
Litteratur
Allan Ellenius, Liljefors. Naturen som livsrum, Stockholm 1996, jämför snarlik målning med samma titel från 1938, avbildad i färg på sid 181.
1860−1939
Sverige
Sträckande svanar
Olja på duk, 35 x 50 cm, signerad Bruno Liljefors.
Bruno Liljefors var en mästare i att skildra djur i rörelse. Han lyckades som få andra fånga det ögonblickliga i naturen: den dramatiskt avgörande sekunden då duvhöken slår ned på sitt byte eller gräsandens flykt just innan den skulle ha fångats i rävens hungriga käftar. Med samma fascination för den flyktiga rörelsen avbildade Liljefors alltsedan han lärt känna Stockholms och Södermanlands skärgårdar flygande, sträckande eller fällande sjöfågel. Till hjälp hade han fotografier men också ett stort antal skisser utförda i det fria. Allan Ellenius, som grundligt studerat Liljefors konstnärskap, sammanfattar hans natursyn genom att citera konstnärens egna ord: ”Det organiska livet, särskilt djuret, är skapelsens höjdpunkt, och rörelse är naturlivets högsta uttryck.” (Ellenius, Bruno Liljefors, Uppsala 1981, s 165).
Denna natursyn genomsyrar Liljefors verk redan på 1880-talet. I hans sena arbeten skulle dock betoningen av helhetsupplevelsen komma att framträda starkare än de naturalistiskt återgivna detaljerna. Penselföringen blir mer svepande, helhetsintrycket blir skissartat och genomlyst som om motivet (eller delar av det) vore insvept i en ljus och lätt dimma. Stämningen i dessa sena arbeten blir emellanåt nästan andlig och bilden framstår, för att åter citera Ellenius, som ”en hägring som rymmer både avsked och nostalgi.”
Sträckande svanar är en målning som uppvisar just dessa kvaliteter. Genom att såväl vassen i förgrunden som strandkanten i bakgrunden målats i ett skissartat och flyktigt manér förstärks känslan av rörelse hos de flygande svanarna. Konstnären skapar här ett fruset ögonblick, där betraktarens hela koncentration fokuseras på de majestätiska fåglarna, precis som den skulle ha gjort i verkligheten. (CEÖ)
Litteratur
Allan Ellenius, Liljefors. Naturen som livsrum, Stockholm 1996, jämför snarlik målning med samma titel från 1938, avbildad i färg på sid 181.