Flicka med hatt (Studie till Midsommarafton)

Carl Wilhelmson

Carl Wilhelmson
1866–1928
Sverige

Flicka med hatt (studie till Midsommarafton)
Olja på duk monterad på masonit, 27,5 x 22 cm, signerad C. Wilhelmson. Troligtvis utförd omkring 1911.

Till Carl Wilhelmsons största och mest genomarbetade verk hör Midsommarafton från 1915. Den 180 x 380 cm stora duken, som ännu är i privat ägo, föreställer dansbanan vid stranden i Bögevik utanför Fiskebäckskil, vid vilken sommargäster och bofasta samlats i den ljusa sommarkvällen för att dansa och roa sig. Midsommarafton är utförligt behandlad i litteraturen om konstnären. I Axel Romdahls monografi står bland annat: ”Carl Wilhelmson var själv road av att dansa, och han har fängslats av den vackra stämningen under stilla sommarkvällar då spröda toner från en lantlig dansmusik tränga genom tystnaden och då man trollbindes av skimret kring klippstränder och vilande vatten. Han fick lust att fånga detta i en stor bild som skulle ge somrarnas sorglösa Fiskebäckskil med all dess ungdomsglädje och natursvärmeri.” (A. Romdahl, Carl Wilhelmson, SAK, Stockholm 1938, s 150).

Då Midsommarafton visades på Waldemarsudde 2009 gjorde dåvarande intendenten Göran Söderlund en intressant iakttagelse. Han skrev: ”Här råder en ljus och sommarlätt feststämning nere vid dansbanan vid Bökeviken. Möjligen kan man uppleva att de olika grupperna av individer förefaller avskärmade från varandra. Beror det på att målningen utgår ifrån detaljstudier, där varje figur eller grupp av figurer även har ett självständigt värde som motiv betraktat?” (G. Söderlund, Carl Wilhelmson. Ljusmålaren från Bohuslän, Malmö 2009, s 29).

”Vår” Flicka med hatt är en av de detaljstudier som föregått Midsommarafton. I det färdiga monumentalverket finner vi henne längst till vänster i gruppen om fyra unga flickor som står nära målningens mitt. Just den gruppen utmärker sig genom sin avvikande, men enhetliga, klädsel. Alla bär samma sorts bredbrättade, platta halmhattar och långärmade jackor över sina fotsida kjolar. De är mindre elegant klädda än sina dansande medsystrar och de står i utkanten av dansbanan. Kanske är de medföljande hembiträden eller barnflickor åt de förmögna badgästfamiljerna? Annars skulle de också kunna tillhöra en yngre och mindre traditionsbunden generation ur traktens lokalbefolkning, som klätt upp sig efter bästa förmåga och nu försöker ta efter sommargästernas umgänges- och nöjesvanor.

Både Romdahl och Söderlund analyserar den samhällsförändring som sekelskiftets nya badortsliv innebar för Fiskebäckskil och dess invånare och som Wilhelmson – medvetet eller omedvetet – uttrycker i Midsommarafton, men ingen av dem har identifierat ”vår” flickas identitet eller sociala tillhörighet. Den fina lilla detaljstudien inbjuder till ett nära och ingående betraktande av hennes hårt knutna hand, spända ansikte och längtansfulla blick, som vi nu vet är riktad mot dansbanan. (CEÖ)

Proveniens
Rolf Schmitz’ samling, Stockholm.

Litteratur
Jämför: Göran Söderlund, Carl Wilhelmson. Ljusmålaren från Bohuslän, Malmö 2009, Midsommarafton (1915), avbildad på helsidesuppslag i färg, s 124-125.

Pris på begäran

Kontakta oss för mer information