Tre flickor (Studie tillSommar)
Carl Wilhelmson
Carl Wilhelmson
1866–1928
Sverige
Tre flickor (studie till Sommar)
Olja på duk, 55,5 x 90 cm, signerad C. Wilhelmson. Utförd omkring 1910-11.
Fram till sekelskiftet 1900 och några år in på det nya seklet räknade sig Carl Wilhelmson till Opponenterna, det vill säga den grupp svenska konstnärer som på 1880-talet hade brutit med akademismen. Liksom opponentrörelsens grundare hade även han tillbringat en längre tid i Frankrike för att tillägna sig det på 1890-talet fortfarande favoriserade friluftsmåleriet, men kulmen för de naturalistiska idealen höll då redan på att avklinga.
Efter att Wilhelmson 1896 återvänt till Sverige slog han sig ned i Göteborg, där han tidigare fått sin grundutbildning på Valands. Året därpå anställdes han själv som lärare på skolan, och snart blev han även utnämnd till professor och huvudansvarig för hela verksamheten. I den rollen trivdes Wilhelmson bra. Han stannade på Valands ett drygt decennium och fick under den tiden stort inflytande på många av sina elever.
År 1910, då Wilhelmson lämnade Valands, blev på flera sätt ett brytningsår för honom. Han begav sig åter ut på en längre studieresa, denna gång till Spanien, och efter återkomsten därifrån slog han sig ned i Stockholm. Han behöll dock kontakten med sin västsvenska hembygd genom att låta uppföra ett sommarhus med tillhörande ateljé i sin födelseort Fiskebäckskil. Där kom han sedan att tillbringa i stort sett alla somrar fram till sin död.
Under och efter Spanienresan 1910 förändrades även Carl Wilhelmsons måleri. Hemresan hade gått via Paris och där fick Wilhelmson tillfälle att på nära håll bekanta sig med samtida franska rörelser i konsten. Henri Matisse, som vid den tiden samlade många skandinaviska elever, gjorde inget större intryck på honom, men tanken att låta varma och kalla färger klinga samman och att driva upp ljusstyrkan i bilden med färgernas hjälp tilltalade honom. På egen hand utvecklade han en ny, av modernismen påverkad teknik där han ställvis lät den grunderade duken lysa igenom mellan fläckar av ljus färg, som applicerats med lätt hand över hela bildytan. Effekten ter sig flimrande, som om motivet genomlyses av ett naturligt, inifrån kommande ljus.
Ett av de allra första verk där vi ser Wilhelmsons nya teknik fullt genomförd är Sommar, som utfördes i Fiskebäckskil sommaren 1911 och som idag ingår i Göteborgs konstmuseums samlingar (GKM 0456). Den målningen föreställer fem finklädda småflickor som sitter och leker på en soldränkt backe. Motivet är mycket stillsamt, men det saknar den högstämdhet och det allvar som präglat många av Wilhelmsons tidigare skildringar av den bohuslänska allmogen. Även ur den aspekten gick hans måleri under 1910-talet in i en ny fas: den ljusare och lättare färgtekniken matchas ofta av en mindre allvarstyngd tematik.
Målningen Tre flickor är ett känsligt utfört förarbete till den just nämnda Sommar. Studien är koncentrerad till den slutliga bildens övre vänstra hörn, där tre av de inalles fem barnen grupperat sig tätt tillsammans i en inåtvänd och för betraktaren okänd lek. Det råder ett intensivt ljus i bilden – så starkt lyser solen att skuggan som faller över den mörkhåriga flickans (av Göteborgs konstmuseum identifierad som Asta Kihlman) klänning antar blålila toner, medan de två blonda tösernas (systrarna Anna och Karin Berntsson) hår ter sig närmast grönvitt. Barnens avslappnade hållning och loja samvaro bidrar till att ge motivet en stämning av upphöjt lugn. (CEÖ)
Proveniens
Åmells konsthandel;
Svensk privat samling.
Litteratur
Jämför: Axel L. Romdahl, Carl Wilhelmson, SAK, Stockholm 1938, Sommar (1911), beskriven i text på s 138, avbildad i svartvitt, s 140;
Jämför: Göran Söderlund, Carl Wilhelmson. Ljusmålaren från Bohuslän, Malmö 2009, Sommar (1911), beskriven i text på s 33, avbildad på helsidesuppslag i färg, s 34-35.
För jämförelse:
Carl Wilhelmson, Sommar (1911), olja på duk, 108 x 36 cm. Göteborgs konstmuseum (GKM 0456).
1866–1928
Sverige
Tre flickor (studie till Sommar)
Olja på duk, 55,5 x 90 cm, signerad C. Wilhelmson. Utförd omkring 1910-11.
Fram till sekelskiftet 1900 och några år in på det nya seklet räknade sig Carl Wilhelmson till Opponenterna, det vill säga den grupp svenska konstnärer som på 1880-talet hade brutit med akademismen. Liksom opponentrörelsens grundare hade även han tillbringat en längre tid i Frankrike för att tillägna sig det på 1890-talet fortfarande favoriserade friluftsmåleriet, men kulmen för de naturalistiska idealen höll då redan på att avklinga.
Efter att Wilhelmson 1896 återvänt till Sverige slog han sig ned i Göteborg, där han tidigare fått sin grundutbildning på Valands. Året därpå anställdes han själv som lärare på skolan, och snart blev han även utnämnd till professor och huvudansvarig för hela verksamheten. I den rollen trivdes Wilhelmson bra. Han stannade på Valands ett drygt decennium och fick under den tiden stort inflytande på många av sina elever.
År 1910, då Wilhelmson lämnade Valands, blev på flera sätt ett brytningsår för honom. Han begav sig åter ut på en längre studieresa, denna gång till Spanien, och efter återkomsten därifrån slog han sig ned i Stockholm. Han behöll dock kontakten med sin västsvenska hembygd genom att låta uppföra ett sommarhus med tillhörande ateljé i sin födelseort Fiskebäckskil. Där kom han sedan att tillbringa i stort sett alla somrar fram till sin död.
Under och efter Spanienresan 1910 förändrades även Carl Wilhelmsons måleri. Hemresan hade gått via Paris och där fick Wilhelmson tillfälle att på nära håll bekanta sig med samtida franska rörelser i konsten. Henri Matisse, som vid den tiden samlade många skandinaviska elever, gjorde inget större intryck på honom, men tanken att låta varma och kalla färger klinga samman och att driva upp ljusstyrkan i bilden med färgernas hjälp tilltalade honom. På egen hand utvecklade han en ny, av modernismen påverkad teknik där han ställvis lät den grunderade duken lysa igenom mellan fläckar av ljus färg, som applicerats med lätt hand över hela bildytan. Effekten ter sig flimrande, som om motivet genomlyses av ett naturligt, inifrån kommande ljus.
Ett av de allra första verk där vi ser Wilhelmsons nya teknik fullt genomförd är Sommar, som utfördes i Fiskebäckskil sommaren 1911 och som idag ingår i Göteborgs konstmuseums samlingar (GKM 0456). Den målningen föreställer fem finklädda småflickor som sitter och leker på en soldränkt backe. Motivet är mycket stillsamt, men det saknar den högstämdhet och det allvar som präglat många av Wilhelmsons tidigare skildringar av den bohuslänska allmogen. Även ur den aspekten gick hans måleri under 1910-talet in i en ny fas: den ljusare och lättare färgtekniken matchas ofta av en mindre allvarstyngd tematik.
Målningen Tre flickor är ett känsligt utfört förarbete till den just nämnda Sommar. Studien är koncentrerad till den slutliga bildens övre vänstra hörn, där tre av de inalles fem barnen grupperat sig tätt tillsammans i en inåtvänd och för betraktaren okänd lek. Det råder ett intensivt ljus i bilden – så starkt lyser solen att skuggan som faller över den mörkhåriga flickans (av Göteborgs konstmuseum identifierad som Asta Kihlman) klänning antar blålila toner, medan de två blonda tösernas (systrarna Anna och Karin Berntsson) hår ter sig närmast grönvitt. Barnens avslappnade hållning och loja samvaro bidrar till att ge motivet en stämning av upphöjt lugn. (CEÖ)
Proveniens
Åmells konsthandel;
Svensk privat samling.
Litteratur
Jämför: Axel L. Romdahl, Carl Wilhelmson, SAK, Stockholm 1938, Sommar (1911), beskriven i text på s 138, avbildad i svartvitt, s 140;
Jämför: Göran Söderlund, Carl Wilhelmson. Ljusmålaren från Bohuslän, Malmö 2009, Sommar (1911), beskriven i text på s 33, avbildad på helsidesuppslag i färg, s 34-35.
För jämförelse:
Carl Wilhelmson, Sommar (1911), olja på duk, 108 x 36 cm. Göteborgs konstmuseum (GKM 0456).