Hagalundsbacken
Olle Olsson-Hagalund
Olle Olsson-Hagalund
1904 - 1972
Sverige
Hagalundsbacken
Olja på träpannå, 41 x 33,5 cm, signerad OllE OlSSON HAGALUND. A tergo på pannån med påskrift ”Hagalundsbacken. Hagalund” samt numrerad 594. Originalram bemålad av konstnären.
Kåkstaden Hagalund utanför Stockholm började växa fram under 1890-talet. Dit kom arbetare, hantverkare och inflyttade från landsorten för att själva bygga sina hus, vilka enligt gällande förordning fick uppföras efter behag. Resultatet blev en brokig samling små träslott i fager snickarglädje och glada kulörer, alla med sin personliga prägel. En av pionjärerna bland husbyggarna var Olle Olssons morfar, finsnickaren Carl Jacob Brolin.
I denna färgstarka miljö växte Olle Olsson upp och där fann han inspiration under hela sin konstnärsgärning. Även om han under korta perioder av sitt liv lockades till andra länder och platser – exempelvis Paris och Köpenhamn – återkom han ständigt till sitt älskade Hagalund. Motiven tycks ha varit outtömliga: gator och torg, kåkar, butiker, kaféer och missionshus. Och så alla dessa människor: någon påtar i sin trädgård, en annan väntar på bussen, några har stannat upp på torget för att lyssna på Frälsningsarméns konsert. Inget motiv tycks för obetydligt för att förevigas av Olle Olsson.
Olssons bilder präglas av en naiv charm. Ibland finns inslag av burlesk humor, som när en naken stjärt plötsligt dyker upp i ett fönster, men bakom lekfullheten och idyllen ryms ett drag av vemod. Under konstnärens livstid förföll Hagalund alltmer samtidigt som stadens styrande behövde mark för att kunna genomföra miljonprogrammet. I slutet av 1960-talet jämnades Hagalund med marken. Olle Olsson deltog aktivt i kampen för dess bevarande men tvingades till slut uppleva hur grävskoporna kom och stadsdelen försvann. Med sitt måleri förstärkte han sin protest och bevarade samtidigt minnet av kåkstaden för eftervärlden.
I målningen Hagalundsbacken har Olle Olsson än en gång återgivit ett typiskt Hagalundskvarter.
Vi ser en grupp färgglada, oregelbundna hus med spetsiga skorstenar och branta gavlar. Husen omges av små staketinhägnade täppor och trädgårdar och bottenvåningarna inrymmer diverse affärsrörelser. I just detta kvarter kan vi av skyltarna utläsa att det finns en lumpbod och en livsmedelsbutik. Här ligger husen längs en brant sluttning, som uppenbarligen gett målningen dess titel. Man kan inte annat än småle åt de två figurerna som kommer gåendes i backen: den kurviga kvinnan i orange, prickig klänning och den lille mustaschprydde mannen med sin tårtkartong, som kastar långa blickar efter henne. De framstår som så allmänmänskliga i sina vardagliga göromål och så naturligt självklara i sin miljö. Just känslan av trivsam vardagslunk är ofta vad som främst kännetecknar Olle Olssons Hagalundsmotiv. Människorna i hans bilder är liksom ett med sin omgivning; de lever inte i utan med sin älskade stadsdel. (CEÖ)
1904 - 1972
Sverige
Hagalundsbacken
Olja på träpannå, 41 x 33,5 cm, signerad OllE OlSSON HAGALUND. A tergo på pannån med påskrift ”Hagalundsbacken. Hagalund” samt numrerad 594. Originalram bemålad av konstnären.
Kåkstaden Hagalund utanför Stockholm började växa fram under 1890-talet. Dit kom arbetare, hantverkare och inflyttade från landsorten för att själva bygga sina hus, vilka enligt gällande förordning fick uppföras efter behag. Resultatet blev en brokig samling små träslott i fager snickarglädje och glada kulörer, alla med sin personliga prägel. En av pionjärerna bland husbyggarna var Olle Olssons morfar, finsnickaren Carl Jacob Brolin.
I denna färgstarka miljö växte Olle Olsson upp och där fann han inspiration under hela sin konstnärsgärning. Även om han under korta perioder av sitt liv lockades till andra länder och platser – exempelvis Paris och Köpenhamn – återkom han ständigt till sitt älskade Hagalund. Motiven tycks ha varit outtömliga: gator och torg, kåkar, butiker, kaféer och missionshus. Och så alla dessa människor: någon påtar i sin trädgård, en annan väntar på bussen, några har stannat upp på torget för att lyssna på Frälsningsarméns konsert. Inget motiv tycks för obetydligt för att förevigas av Olle Olsson.
Olssons bilder präglas av en naiv charm. Ibland finns inslag av burlesk humor, som när en naken stjärt plötsligt dyker upp i ett fönster, men bakom lekfullheten och idyllen ryms ett drag av vemod. Under konstnärens livstid förföll Hagalund alltmer samtidigt som stadens styrande behövde mark för att kunna genomföra miljonprogrammet. I slutet av 1960-talet jämnades Hagalund med marken. Olle Olsson deltog aktivt i kampen för dess bevarande men tvingades till slut uppleva hur grävskoporna kom och stadsdelen försvann. Med sitt måleri förstärkte han sin protest och bevarade samtidigt minnet av kåkstaden för eftervärlden.
I målningen Hagalundsbacken har Olle Olsson än en gång återgivit ett typiskt Hagalundskvarter.
Vi ser en grupp färgglada, oregelbundna hus med spetsiga skorstenar och branta gavlar. Husen omges av små staketinhägnade täppor och trädgårdar och bottenvåningarna inrymmer diverse affärsrörelser. I just detta kvarter kan vi av skyltarna utläsa att det finns en lumpbod och en livsmedelsbutik. Här ligger husen längs en brant sluttning, som uppenbarligen gett målningen dess titel. Man kan inte annat än småle åt de två figurerna som kommer gåendes i backen: den kurviga kvinnan i orange, prickig klänning och den lille mustaschprydde mannen med sin tårtkartong, som kastar långa blickar efter henne. De framstår som så allmänmänskliga i sina vardagliga göromål och så naturligt självklara i sin miljö. Just känslan av trivsam vardagslunk är ofta vad som främst kännetecknar Olle Olssons Hagalundsmotiv. Människorna i hans bilder är liksom ett med sin omgivning; de lever inte i utan med sin älskade stadsdel. (CEÖ)