Prins Carl, Hertig av Västergötland

Anders Zorn

Anders Zorn
1860−1920
Sverige

Prins Carl
Olja på duk monterad på pannå, 31 x 23,5 cm. Utförd 1898.

Anders Zorn har avbildat flera medlemmar av det svenska kungahuset. Redan 1886 uppdrogs han att måla ett dubbelporträtt i akvarell av prinsarna Gustaf Adolf och Wilhelm som gåva till den tyske kejsaren Wilhelm I. År 1909 utförde han sitt berömda porträtt i olja av drottning Sofia och senare samma år målade han – visserligen på eget initiativ – Gustav V i helfigur.
Men dessförinnan hann han även med att porträttera den sistnämndes yngre bror, prins Carl, Hertig av Västergötland, och deras far, kung Oscar II.

Prins Carl (1861-1951) var tredje och näst yngste son till Oscar II och drottning Sofia av Nassau. Han var även storebror till ”målarprinsen” Eugen. Prins Carl visade tidigt intresse för det militära och gjorde raskt karriär inom kavalleriet: generalstabsofficer, överste och sekundchef för Livgardet till häst, senare generalmajor och slutligen, från 1898-1912, general och inspektör för kavalleriet. Det var kavalleriets ljusblå uniform, vilken prinsen ofta och gärna bar, som i folkmun gav honom smeknamnet ”Blå prinsen”. Vid tiden för utnämningen till kavalleriinspektör var prinsen nygift sedan ett år tillbaka med prinsessan Ingeborg av Danmark, med vilken han fick fyra barn. Om deras familjeliv minner än idag den vackra villan på Kungl. Djurgården, som idag inrymmer den spanska ambassaden.

Efter sekelskiftet 1900, och i synnerhet efter det att han avslutat sin tjänstgöring i det militära, engagerade sig prins Carl i Röda Korset. Under åren 1906-1945 var han dess ordförande, för att sedan efterträdas på den posten av sin brorson Folke Bernadotte. Till prinsens eftermäle i arbetet för Röda Korset hör hans offentliga uttalanden till stöd för det judiska folket före och under 2:a världskriget.

Den aktuella närbilden av prins Carls ansikte är ett förarbete till det 146 x 98 cm stora trekvartsfigurporträttet Prins Carl från 1898, som tillhör Kungl. Livgardet till häst och som fortfarande hänger på gamla K1:s mäss på Lidingövägen i Stockholm. Då Zorn påbörjade arbetet vara han just hemkommen från en vistelse i Moskva. Om porträttbeställningen har han själv noterat: ”Nu blev jag ombedd att måla prins Carl för hans ljusblå livgarde och det skedde mest i prins Eugens atelier vid torget.” (Birgitta Sandström (red), Anders Zorn. Självbiografiska anteckningar, Mora 2004, s 151-153).

Ansiktsstudien är mycket nära det slutliga resultatet i den stora målningen. Sin vana trogen har Zorn arbetat snabbt och säkert, och med några grova, men distinkta penselrörelser lyckats fånga allt väsentligt i prinsens drag och hållning. De stora, milda ögonen framträder tydligt under halvsänkta ögonlock och den mustaschprydda munnen har fått ett allvarsamt drag. Den människa som Zorn låter framträda bakom prinstiteln ger intryck av att vara en eftertänksam och ansvarsfull person, egenskaper som förstås får anses vara väl så passande för en prins. Gerda Boëthius beskriver det stora porträttet som ”en raffinerad koloristisk sak och en sällsynt inspirerad målning” och skriver vidare: ”Det är både den populäre, muntre prinsen och den blivande Röda Kors-chefen som blickar mot oss. Porträttet hör till de Zorntavlor, som omedelbart tog alla med storm och som bevarat sin popularitet genom åren.” (CEÖ)

Proveniens
Direktör Nils Friberg, Djursholm (omkr 1949);
privat samling.
Litteratur
Gerda Boëthius, Zorn. Etsaren∙Tecknaren∙Målaren∙Skulptören, Stockholm 1949, upptagen i verkförteckningen under år 1898, s 548. Jämför även porträttet av prins Carl i trekvartsfigur, beskrivet på s 368-369, avbildat i svartvitt, fig. 198.
Hans Henrik Brummer, Till ögats fröjd och nationens förgyllning – Anders Zorn, Stockholm 1994, jämför Prins Carl, avbildad i färg, s 211.

Anders Zorn, Prins Carl, 1898. Fotograf okänd. PD.

Pris på begäran

Kontakta oss för mer information