Vy mot Stockholms slott och Strömparterren
Anna Palm de Rosa
Anna Palm de Rosa
1859 – 1924
Sverige
Vy mot Stockholms slott och Strömparterren
Akvarell och täckvitt, 13 x 30 cm, signerad Anna Palm de Rosa. Troligtvis utförd omkring 1901-1904.
I denna akvarell möter vi en av Anna Palms sena stockholmsskildringar. Av hennes egenhändiga signatur att döma är den utförd efter 1901, då hon gifte sig med den italienske officeren Alfredo de Rosa och lade hans efternamn till sitt. Vid det laget hade hon sedan flera år tillbaka lämnat Sverige, men utlandsflytten innebar inte att hon slutade måla Stockholmsmotiv. Dessa var fortfarande mycket efterfrågade av hennes inbitna kundkrets och hon fortsatte därför under återstoden av sitt liv att på förfrågan måla Stockholmsbilder som skickades tillbaka till beställarna i hemlandet. Hon fortsatte också att ställa ut i Sverige ända fram till 1914.
Det motiv vi finner här är vad beställarna framför allt efterfrågade: en panoramavy över huvudstaden i utpräglat breddformat med betydande inslag av himmel och vatten. Det Kungliga slottet dominerar i bilden, flankerat av några mindre palats på Slottsbacken och Mynttorget. Till höger bakom Helgeandsholmens lummiga grönska ståtar det nya Riksdagshuset, som till det yttre stod färdigt 1901. Den observante betraktaren noterar dock att Theodor Lundbergs krönande skulpturgrupp Moder Svea och de fyra stånden ännu saknas i bilden. Den kom på plats 1905, vilket betyder att akvarellen – eller åtminstone den förlaga (vykort eller dylikt) som konstnären använt – kan dateras ganska exakt till åren 1901-1904.
Bland Strömparterrens övriga bebyggelse syns Hugo Berns’ populära schweizeri och den därtill hörande inglasade musikpaviljongen, som uppförts redan 1870. Hugo Berns drev schweizeriet 1882-1907 och inredde även ett av de långa rummen under bron till ”Salong” som ett komplement till paviljongen, där man hade musikuppträdanden av olika kapell och ”goss-orkestrar” från syd- och centraleuropa. Anna Palm de Rosa tycks dock inte ha varit så intresserad av att avbilda folklivet denna gång. Tonvikten är helt och hållet lagd på staden, ljuset, byggnaderna, vattnet och fartygstrafiken. Målningen har en starkt dokumentär prägel, och trots att den inte kan vara utförd direkt inför motivet äger akvarellen den omedelbara friskhet och naturlighet som vanligtvis brukar förknippas med konstnären tidiga verk. (CEÖ)
1859 – 1924
Sverige
Vy mot Stockholms slott och Strömparterren
Akvarell och täckvitt, 13 x 30 cm, signerad Anna Palm de Rosa. Troligtvis utförd omkring 1901-1904.
I denna akvarell möter vi en av Anna Palms sena stockholmsskildringar. Av hennes egenhändiga signatur att döma är den utförd efter 1901, då hon gifte sig med den italienske officeren Alfredo de Rosa och lade hans efternamn till sitt. Vid det laget hade hon sedan flera år tillbaka lämnat Sverige, men utlandsflytten innebar inte att hon slutade måla Stockholmsmotiv. Dessa var fortfarande mycket efterfrågade av hennes inbitna kundkrets och hon fortsatte därför under återstoden av sitt liv att på förfrågan måla Stockholmsbilder som skickades tillbaka till beställarna i hemlandet. Hon fortsatte också att ställa ut i Sverige ända fram till 1914.
Det motiv vi finner här är vad beställarna framför allt efterfrågade: en panoramavy över huvudstaden i utpräglat breddformat med betydande inslag av himmel och vatten. Det Kungliga slottet dominerar i bilden, flankerat av några mindre palats på Slottsbacken och Mynttorget. Till höger bakom Helgeandsholmens lummiga grönska ståtar det nya Riksdagshuset, som till det yttre stod färdigt 1901. Den observante betraktaren noterar dock att Theodor Lundbergs krönande skulpturgrupp Moder Svea och de fyra stånden ännu saknas i bilden. Den kom på plats 1905, vilket betyder att akvarellen – eller åtminstone den förlaga (vykort eller dylikt) som konstnären använt – kan dateras ganska exakt till åren 1901-1904.
Bland Strömparterrens övriga bebyggelse syns Hugo Berns’ populära schweizeri och den därtill hörande inglasade musikpaviljongen, som uppförts redan 1870. Hugo Berns drev schweizeriet 1882-1907 och inredde även ett av de långa rummen under bron till ”Salong” som ett komplement till paviljongen, där man hade musikuppträdanden av olika kapell och ”goss-orkestrar” från syd- och centraleuropa. Anna Palm de Rosa tycks dock inte ha varit så intresserad av att avbilda folklivet denna gång. Tonvikten är helt och hållet lagd på staden, ljuset, byggnaderna, vattnet och fartygstrafiken. Målningen har en starkt dokumentär prägel, och trots att den inte kan vara utförd direkt inför motivet äger akvarellen den omedelbara friskhet och naturlighet som vanligtvis brukar förknippas med konstnären tidiga verk. (CEÖ)