Martina med matkorgen (studie till "Frukost i det gröna")
Carl Larsson
Carl Larsson
1853–1919
Sverige
Martina med matkorgen (studie till Frukost i det gröna)
Olja på duk, 60 x 80 cm, signerad C. L. samt med dedikation ”Till Martina!”. Utförd 1910.
Den 193 x 408 cm stora oljemålningen Frukost i det gröna, som Carl Larsson arbetade med åren 1910-13 och som sedan 1946 tillhör Norrköpings konstmuseum, är ett av konstnärens mest kända monumentalverk. Som brukligt är vid större och mer komplicerade kompositioner föregicks den av en stor mängd studier och förarbeten i olika material, varav Martina med matkorgen är ett. Andra exempel på förarbeten och delmotiv från Frukost i det gröna är Björkstammar, Lisbeth vid björken och lille Esbjörn, som sitter i gräset och lyssnar på spelmannen. Dessa tre har tidigare sålts genom Åmells.
Martina med matkorgen är inte fullt lika utarbetad i alla detaljer som de just nämnda andra delmotiven, men den är onekligen ett av de mest charmfulla förarbetena till Frukost i det gröna.
Här ser vi den då 24-åriga fröken Martina, familjen Larssons älskade husjungfru, hukandes över en matkorg ur vilken hon just är i färd med att plocka fram några brödkakor. Framför henne på marken står en trave blåvita porslinstallrikar och ytterligare en korg som ser ut att innehålla bullar. Bakom Martina syns en tudelad björkstam samt de svaga strecken av ett rutnätsmönster i blyerts, som konstnären använt som stöd för kompositionen. Inne bland strecken lösgör sig konturerna av ett långbord, på vars yta man tydligt kan urskilja några av de godsaker som dukats upp: en skinka, en smörbytta och en bunke med okänt innehåll, kanske är det filmjölk eller någon liknande sommarlätt anrättning. Studien överensstämmer i stor utsträckning med det motsvarande delmotivet i den fullskaliga kompositionen, där Martina är placerad i målningens högra tredjedel. De mest pregnanta skillnaderna är att i monumentalmålningen står en röd stol precis bakom Martinas rygg och vid hennes fötter sitter en svartvit liten hund. Dessa två detaljer saknas helt i vår studie.
Konsthistorikern Ulwa Neergaard har i sin stora monografi om Carl Larsson utförligt beskrivit Frukost i det gröna och omständigheterna kring dess tillblivelse. Hon berättar bland annat att motivet är hämtat vid Bullerholmen i Sundbornsån, dit det avbildade sällskapet hade rott från Lilla Hyttnäs för att där duka upp en festlig sommarfrukost. Enligt Neergaards beskrivning syns gården på andra sidan ån i målningens övre vänstra hörn. Där väntar Carl och Karin fortfarande på att bli hämtade, medan barnen Suzanne, Pontus, Lisbeth och Esbjörn i likhet med Martina och några andra medhjälpare åkt i förväg med allt pick och pack. I bakgrunden dukas och fixas det för fullt medan en kulla och en speleman underhåller med sina instrument. Neergaard förtäljer också att kompositionen ändrades något under arbetets gång. Bland annat målades de röda stolarna och den lilla hunden dit först någon gång efter 1911, vilket förklarar varför dessa saknas i vår studie.
Martina med matkorgen har fram till helt nyligen (2024) tillhört Martinas familj. Hon fick den ursprungligen i gåva av konstnären, som ett bevis på hans stora uppskattning av henne. Martina tillhörde det Larssonska hushållets verkliga trotjänare. Hon följde familjen överallt där hon behövdes, även till Stockholm och skolhushållet i Falun, och i likhet med gårdens övriga tjänstefolk stod hon flera gånger modell för Carl. Två mycket kända och älskade verk är Martina med frukostbrickan (1904), som under många år var reproducerad som omslagsbild till Hemmets kokbok, och Nu är det jul igen (1907), där Martina stannar upp ett ögonblick i sina bestyr och blickar ömt mot lille Esbjörn, som fascinerat står och beundrar den smyckade julgranen.
Carl Larsson har också vid flera tillfällen skriftligen kommenterat Martina. I sin bok Spararfvet – mitt lilla lantbruk som utkom 1906 berättar han till exempel hur julen firades på Lilla Hyttnäs 1904. Larsson skrev:
”… som just allt är klaradt i köket, komma de tre tjänsteflickorna, Anna, Tilda och Martina in, liknande tre Nürnbergerdockor, så precisa och utpyntade, nystärkta och strukna äro de, de friska, glada, duktiga, hederliga töserna!” (källa: Neergaard 1999, s 394 alt Carl Larsson Spadarvet – mitt lilla lantbruk, Stockholm 1919, s 70-71).
Att Carl Larssons stora uppskattning av sitt tjänstefolk var ömsesidig finns det också goda belägg för. I en intervju för Arbetarbladet, publicerad den 23 december 1965, redogjorde den då 79-åriga Martina för hur hon kom i kontakt med konstnärsfamiljen:
” – Jag hade en väninna som hette Anna Arnbom, som var tjänsteflicka hos familjen Larsson. En dag i februari tog hon med mig dit. Jag blev kvar där i femton långa år. Det rådde en ljus och glad stämning i Sundbornshemmet. Jag kände mig hemma redan från första stunden.”
Carl Larssons idylliska skildringar av tillvaron i och kring Lilla Hyttnäs i Sundborn hör till de mest uppskattade och efterfrågade motiven i hans rika repertoar. Genom hans egna publikationer, exempelvis Ett hem och Åt solsidan, fick hans syn på det ideala familjelivet på landet stor spridning både i Sverige och utomlands redan i hans egen samtid. I praktiken blev han så starkt förknippad med denna specifika genre att ingen riktigt vågade konkurrera med honom på det området. Resultatet blev att Carl Larsson idag kan sägas ha utvecklat en egen stil, som omfattar mycket mer än enbart teknik och linjeföring och som är helt unik för honom. (CEÖ)
Carl Larsson, Frukost i det gröna, 1910-13, olja på duk, 193 x 408 cm. Norrköpings konstmuseum.
Proveniens
Fru Martina Westergren (född Anna Martina Eriksson, 1886-1967), erhållen i gåva av konstnären; därefter i arv inom familjen.
Litteratur
Ulwa Neergaard, Carl Larsson – signerat med pensel och penna, Stockholm 1999 avbildad i färg i del I, s 462, samt listad och kommenterad under år 1910 i verkförteckningen (del II, s 131) som kat nr 1397.
Jämför även Frukost i det gröna, avbildad i färg i del I, s 466, samt utförligt beskriven både i huvudtexten (del I s 462 ff) och i verkförteckningen (del II, s 129, kat nr 1383).
Övrigt
Med målningen följer två tidningsartiklar från 1965 samt elva originaldokument med koppling till verket och dess förste ägare. För närmare information om dessa, vänligen kontakta Åmells.
1853–1919
Sverige
Martina med matkorgen (studie till Frukost i det gröna)
Olja på duk, 60 x 80 cm, signerad C. L. samt med dedikation ”Till Martina!”. Utförd 1910.
Den 193 x 408 cm stora oljemålningen Frukost i det gröna, som Carl Larsson arbetade med åren 1910-13 och som sedan 1946 tillhör Norrköpings konstmuseum, är ett av konstnärens mest kända monumentalverk. Som brukligt är vid större och mer komplicerade kompositioner föregicks den av en stor mängd studier och förarbeten i olika material, varav Martina med matkorgen är ett. Andra exempel på förarbeten och delmotiv från Frukost i det gröna är Björkstammar, Lisbeth vid björken och lille Esbjörn, som sitter i gräset och lyssnar på spelmannen. Dessa tre har tidigare sålts genom Åmells.
Martina med matkorgen är inte fullt lika utarbetad i alla detaljer som de just nämnda andra delmotiven, men den är onekligen ett av de mest charmfulla förarbetena till Frukost i det gröna.
Här ser vi den då 24-åriga fröken Martina, familjen Larssons älskade husjungfru, hukandes över en matkorg ur vilken hon just är i färd med att plocka fram några brödkakor. Framför henne på marken står en trave blåvita porslinstallrikar och ytterligare en korg som ser ut att innehålla bullar. Bakom Martina syns en tudelad björkstam samt de svaga strecken av ett rutnätsmönster i blyerts, som konstnären använt som stöd för kompositionen. Inne bland strecken lösgör sig konturerna av ett långbord, på vars yta man tydligt kan urskilja några av de godsaker som dukats upp: en skinka, en smörbytta och en bunke med okänt innehåll, kanske är det filmjölk eller någon liknande sommarlätt anrättning. Studien överensstämmer i stor utsträckning med det motsvarande delmotivet i den fullskaliga kompositionen, där Martina är placerad i målningens högra tredjedel. De mest pregnanta skillnaderna är att i monumentalmålningen står en röd stol precis bakom Martinas rygg och vid hennes fötter sitter en svartvit liten hund. Dessa två detaljer saknas helt i vår studie.
Konsthistorikern Ulwa Neergaard har i sin stora monografi om Carl Larsson utförligt beskrivit Frukost i det gröna och omständigheterna kring dess tillblivelse. Hon berättar bland annat att motivet är hämtat vid Bullerholmen i Sundbornsån, dit det avbildade sällskapet hade rott från Lilla Hyttnäs för att där duka upp en festlig sommarfrukost. Enligt Neergaards beskrivning syns gården på andra sidan ån i målningens övre vänstra hörn. Där väntar Carl och Karin fortfarande på att bli hämtade, medan barnen Suzanne, Pontus, Lisbeth och Esbjörn i likhet med Martina och några andra medhjälpare åkt i förväg med allt pick och pack. I bakgrunden dukas och fixas det för fullt medan en kulla och en speleman underhåller med sina instrument. Neergaard förtäljer också att kompositionen ändrades något under arbetets gång. Bland annat målades de röda stolarna och den lilla hunden dit först någon gång efter 1911, vilket förklarar varför dessa saknas i vår studie.
Martina med matkorgen har fram till helt nyligen (2024) tillhört Martinas familj. Hon fick den ursprungligen i gåva av konstnären, som ett bevis på hans stora uppskattning av henne. Martina tillhörde det Larssonska hushållets verkliga trotjänare. Hon följde familjen överallt där hon behövdes, även till Stockholm och skolhushållet i Falun, och i likhet med gårdens övriga tjänstefolk stod hon flera gånger modell för Carl. Två mycket kända och älskade verk är Martina med frukostbrickan (1904), som under många år var reproducerad som omslagsbild till Hemmets kokbok, och Nu är det jul igen (1907), där Martina stannar upp ett ögonblick i sina bestyr och blickar ömt mot lille Esbjörn, som fascinerat står och beundrar den smyckade julgranen.
Carl Larsson har också vid flera tillfällen skriftligen kommenterat Martina. I sin bok Spararfvet – mitt lilla lantbruk som utkom 1906 berättar han till exempel hur julen firades på Lilla Hyttnäs 1904. Larsson skrev:
”… som just allt är klaradt i köket, komma de tre tjänsteflickorna, Anna, Tilda och Martina in, liknande tre Nürnbergerdockor, så precisa och utpyntade, nystärkta och strukna äro de, de friska, glada, duktiga, hederliga töserna!” (källa: Neergaard 1999, s 394 alt Carl Larsson Spadarvet – mitt lilla lantbruk, Stockholm 1919, s 70-71).
Att Carl Larssons stora uppskattning av sitt tjänstefolk var ömsesidig finns det också goda belägg för. I en intervju för Arbetarbladet, publicerad den 23 december 1965, redogjorde den då 79-åriga Martina för hur hon kom i kontakt med konstnärsfamiljen:
” – Jag hade en väninna som hette Anna Arnbom, som var tjänsteflicka hos familjen Larsson. En dag i februari tog hon med mig dit. Jag blev kvar där i femton långa år. Det rådde en ljus och glad stämning i Sundbornshemmet. Jag kände mig hemma redan från första stunden.”
Carl Larssons idylliska skildringar av tillvaron i och kring Lilla Hyttnäs i Sundborn hör till de mest uppskattade och efterfrågade motiven i hans rika repertoar. Genom hans egna publikationer, exempelvis Ett hem och Åt solsidan, fick hans syn på det ideala familjelivet på landet stor spridning både i Sverige och utomlands redan i hans egen samtid. I praktiken blev han så starkt förknippad med denna specifika genre att ingen riktigt vågade konkurrera med honom på det området. Resultatet blev att Carl Larsson idag kan sägas ha utvecklat en egen stil, som omfattar mycket mer än enbart teknik och linjeföring och som är helt unik för honom. (CEÖ)
Carl Larsson, Frukost i det gröna, 1910-13, olja på duk, 193 x 408 cm. Norrköpings konstmuseum.
Proveniens
Fru Martina Westergren (född Anna Martina Eriksson, 1886-1967), erhållen i gåva av konstnären; därefter i arv inom familjen.
Litteratur
Ulwa Neergaard, Carl Larsson – signerat med pensel och penna, Stockholm 1999 avbildad i färg i del I, s 462, samt listad och kommenterad under år 1910 i verkförteckningen (del II, s 131) som kat nr 1397.
Jämför även Frukost i det gröna, avbildad i färg i del I, s 466, samt utförligt beskriven både i huvudtexten (del I s 462 ff) och i verkförteckningen (del II, s 129, kat nr 1383).
Övrigt
Med målningen följer två tidningsartiklar från 1965 samt elva originaldokument med koppling till verket och dess förste ägare. För närmare information om dessa, vänligen kontakta Åmells.