Stockholm från Stadshusbron
Einar Jolin
Einar Jolin
1890−1976
Sverige
Stockholm från Stadshusbron
Olja på duk, 68 x 201 cm, signerad och daterad JOLIN 1963.
Einar Jolin hade en mycket bred repertoar bestående av bland annat porträtt, landskap och stilleben, men allra mest förknippas han nog med sina stadsvyer över Stockholm. Jolin hade studerat måleri hos bland andra Henri Matisse i Paris på det tidiga 1910-talet. I samband med krigsutbrottet 1914 återvände han till Sverige och skaffade sig då en ateljé på Fiskargatan i Stockholm. Huset var beläget högst uppe på Katarinaberget, varifrån han hade en vidsträckt utsikt över Strömmen, delar av innerstadens bebyggelse och de lummigare öarna Djurgården, Skeppsholmen och Kastellholmen. Liksom många av sina avantgardistiska konstnärsvänner, exempelvis Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén, fascinerades Jolin på den tiden av moderniteten i den växande huvudstaden, något som ofta uttrycktes genom stadsbilder som myllrade av myrlika små människor, framilande bilar och ångbåtar, tåg och fabriksbyggnader med rök puffande från skorstenarna. Senare skulle Jolin bosätta sig på andra ställen i staden, bland annat på Norrmalm, Marieberget och Kungsholmen, men han fortsatte att måla sin stad ur olika perspektiv och vid skilda årstider.
Stockholm från Stadshusbron skiljer sig ganska avsevärt från de vyer över den svenska huvudstaden som Jolin utförde på 1910-talet. Men så är den också av betydligt senare datum – ett arbete präglat av den mogne konstnärens samlade erfarenheter i kombination med en viss strävan efter förnyelse. Koloriten är mycket ljus och domineras här av kalla pastelltoner. Den tidigare så lekfulla linjen har ersatts med en spikrak symmetri och perspektivet har förskjutits från att vara obundet till att bli strikt geometriskt. Alla tecken på mänsklig aktivitet i staden har reducerats till legoliknande små klossar, bland vilka de färgglada kan identifieras som bilar, bussar och spårvagnar. De gråbruna är svårare att tyda. De är till synes slumpmässigt utspridda över bildytan och skall möjligen representera människor. Men trots det känns motivet förbluffande stillsamt; som om hela staden hade fryst till is både bildligt och bokstavligt.
I flera avseenden påminner Stockholm från Stadshusbron om två verk med samma titel som Jolin skapade 1956 och som året därpå visades på en stor retrospektiv utställning i Liljevalchs konsthall. I de verken framställs vyn som ett höst- respektive ett vintermotiv. Den geografiska utgångspunkten är i stort sett densamma, men vår version från 1963 har blivit som en sammanfattning av de båda tidigare målningarna. Vidare har stiliseringen dragits ytterligare ett steg längre, samtidigt som målningen fått ett mer utpräglat breddformat. I alla tre verken kan många av byggnaderna enkelt identifieras, exempelvis bebyggelsen på Riddarholmen, liksom Riddarhuset, Kungliga slottet och kyrkorna i Gamla stan, men återgivningen är på intet sätt topografiskt korrekt. Jolin har uteslutit alla i hans tycke onödiga detaljer. Dessutom har han struntat helt i höjdskillnaden på malmarna och i strandlinjens och kajernas naturliga inverkan på stadens vattenspegel. Här har Jolin skildrat Stockholm som en pärlemorskimrande vision, vars geometriska struktur endast bryts av de kala, sirliga träden i förgrunden. (CEÖ)
Litteratur
Jämför: Liljevalchs konsthall, katalog nr 224, Einar Jolin, Stockholm 1957, Stockholm från Stadshusbron, (vinter), 1956, avbildad på helsida i färg mot s 32.
1890−1976
Sverige
Stockholm från Stadshusbron
Olja på duk, 68 x 201 cm, signerad och daterad JOLIN 1963.
Einar Jolin hade en mycket bred repertoar bestående av bland annat porträtt, landskap och stilleben, men allra mest förknippas han nog med sina stadsvyer över Stockholm. Jolin hade studerat måleri hos bland andra Henri Matisse i Paris på det tidiga 1910-talet. I samband med krigsutbrottet 1914 återvände han till Sverige och skaffade sig då en ateljé på Fiskargatan i Stockholm. Huset var beläget högst uppe på Katarinaberget, varifrån han hade en vidsträckt utsikt över Strömmen, delar av innerstadens bebyggelse och de lummigare öarna Djurgården, Skeppsholmen och Kastellholmen. Liksom många av sina avantgardistiska konstnärsvänner, exempelvis Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén, fascinerades Jolin på den tiden av moderniteten i den växande huvudstaden, något som ofta uttrycktes genom stadsbilder som myllrade av myrlika små människor, framilande bilar och ångbåtar, tåg och fabriksbyggnader med rök puffande från skorstenarna. Senare skulle Jolin bosätta sig på andra ställen i staden, bland annat på Norrmalm, Marieberget och Kungsholmen, men han fortsatte att måla sin stad ur olika perspektiv och vid skilda årstider.
Stockholm från Stadshusbron skiljer sig ganska avsevärt från de vyer över den svenska huvudstaden som Jolin utförde på 1910-talet. Men så är den också av betydligt senare datum – ett arbete präglat av den mogne konstnärens samlade erfarenheter i kombination med en viss strävan efter förnyelse. Koloriten är mycket ljus och domineras här av kalla pastelltoner. Den tidigare så lekfulla linjen har ersatts med en spikrak symmetri och perspektivet har förskjutits från att vara obundet till att bli strikt geometriskt. Alla tecken på mänsklig aktivitet i staden har reducerats till legoliknande små klossar, bland vilka de färgglada kan identifieras som bilar, bussar och spårvagnar. De gråbruna är svårare att tyda. De är till synes slumpmässigt utspridda över bildytan och skall möjligen representera människor. Men trots det känns motivet förbluffande stillsamt; som om hela staden hade fryst till is både bildligt och bokstavligt.
I flera avseenden påminner Stockholm från Stadshusbron om två verk med samma titel som Jolin skapade 1956 och som året därpå visades på en stor retrospektiv utställning i Liljevalchs konsthall. I de verken framställs vyn som ett höst- respektive ett vintermotiv. Den geografiska utgångspunkten är i stort sett densamma, men vår version från 1963 har blivit som en sammanfattning av de båda tidigare målningarna. Vidare har stiliseringen dragits ytterligare ett steg längre, samtidigt som målningen fått ett mer utpräglat breddformat. I alla tre verken kan många av byggnaderna enkelt identifieras, exempelvis bebyggelsen på Riddarholmen, liksom Riddarhuset, Kungliga slottet och kyrkorna i Gamla stan, men återgivningen är på intet sätt topografiskt korrekt. Jolin har uteslutit alla i hans tycke onödiga detaljer. Dessutom har han struntat helt i höjdskillnaden på malmarna och i strandlinjens och kajernas naturliga inverkan på stadens vattenspegel. Här har Jolin skildrat Stockholm som en pärlemorskimrande vision, vars geometriska struktur endast bryts av de kala, sirliga träden i förgrunden. (CEÖ)
Litteratur
Jämför: Liljevalchs konsthall, katalog nr 224, Einar Jolin, Stockholm 1957, Stockholm från Stadshusbron, (vinter), 1956, avbildad på helsida i färg mot s 32.