Vintermånljus över älven (Mesna)
Frits Thaulow
Frits Thaulow
1847–1906
Norge
Vintermånljus över älven (Mesna)
Olja på duk, 74 x 92 cm, signerad Frits Thaulow. Utförd 1905.
Den norske konstnären Frits Thaulow fick en långsam start på sin karriär. Hans konstnärsplaner motarbetades först av fadern och det var inte förrän han tagit sin apotekarexamen som han 1870 kunde börja studera vid Konstakademien i Köpenhamn. Han lämnade Akademien 1873 och kom så småningom till Paris, där han bland annat tog intryck av den svenske friluftsmålaren Carl Skånberg. Han påverkades också av akademiska realister såsom Jules Bastien-Lepage och av vattenmålare som Charles Daubigny.
Efter att Thaulow för en kort period anslutit sig till konstnärskolonin på Skagen återvände han 1879 till hemstaden Kristiania (Oslo). Där blev hans blandning av realism och impressionism mycket uppskattad. Under 1880-talet ägnade han sig sedan åt friluftsmåleri i Norge. Bland annat målade han en rad fina vinterlandskap vid den friluftsakademi som han själv skapat i Modum. Det var också under en vistelse i den lilla byn Aamot i Modum 1883 som Thaulow först insåg de måleriska möjligheter som långsamt rinnande vatten erbjöd. Han skulle sedan återkomma till det temat gång på gång och efter att han 1892 återvänt till Frankrike för att bosätta sig där permanent kom det att bli något av ett signum för hans konst. Motiven hämtade han varhelst hann fann floder, älvar, åar eller kanaler och han målade på så skilda platser som Paris, Dieppe, Dordogne, Beaulieux liksom i näraliggande länder som Belgien och Holland. Han återvände också med jämna mellanrum till hemlandet, även under den kalla årstiden. År 1895 tog han rentav med sig sin namnkunnige vän Claude Monet till Norge för att måla vinterlandskap.
Frits Thaulow målade även stadslandskap i snö. Med särskild förkärlek skildrade han bebyggelsen längs Akerselven, som rinner rakt genom den norska huvudstaden och som med sin samman-lagda fallhöjd på 149 meter spelade en viktig roll som engergikälla i industrialismens barndom. Längs dess stränder växte det från 1860-talet och framåt upp ett stort antal fabriker, bland annat sågbruk, väverier och spinnerier. Frits Thaulow fascinerades av dessa fabriksmiljöer och målade dem i ett antal varianter, såväl i dagsljus som i skymning. Motivet till den aktuella målningen har Thaulow dock inte funnit i Kristiania. Det är istället hämtat från älven Mesna som rinner ut i Mjösa vid Lillehammer, där konstnären tillbringade vintern 1905-06. Mesna har än ännu mer imponerande fallhöjd – nästan 400 meter – så naturligtvis utnyttjades även den på konstnärens tid av energikrävande industrier, i synnerhet kvarnar av skilda slag. Då målningen tidigare var i amerikansk ägo hade den titlarna The Mill Stream respektive From the Mesna River – Moonlight.
Vintermånljus över älven är inte enbart ett exempel på Thaulows skicklighet i att trovärdigt återge rinnande vatten, utan också ett fint prov på hans förmåga att smälta samman natur och arkitektur till en harmonisk och estetisk helhet. Här har han anpassat färgerna på sin palett så att de låga, grå och tegelröda fabriksbyggnaderna integreras i omgivningen på ett till synes helt naturligt sätt. Koloriten är påtagligt dov, men eftersom konstnären så känsligt har låtit det svaga månskenet kompletteras med ett varmt, artificiellt ljus som sipprar ut från den bortre fabriksbyggnaden, blir helhetsintrycket inte tungt, utan enbart stämningsmättat. Det strömmande vattnet är motivets dominerande komponent och mönstret som bildas av dess rörelser återklingar i älvbankarnas böljande form. Även denna gång har Thaulow placerat vattnet allra längst fram i kompositionen, så att det valda perspektivet med automatik leder betraktarens blick in i målningen. (CEÖ)
Proveniens
Privat samling, USA.
Litteratur
Jämför: Einar Østvedt, Frits Thaulow, Mannen og verket, Oslo (u.å), Fra Mesna, 1905, avbildad i sv/v, s 183.
1847–1906
Norge
Vintermånljus över älven (Mesna)
Olja på duk, 74 x 92 cm, signerad Frits Thaulow. Utförd 1905.
Den norske konstnären Frits Thaulow fick en långsam start på sin karriär. Hans konstnärsplaner motarbetades först av fadern och det var inte förrän han tagit sin apotekarexamen som han 1870 kunde börja studera vid Konstakademien i Köpenhamn. Han lämnade Akademien 1873 och kom så småningom till Paris, där han bland annat tog intryck av den svenske friluftsmålaren Carl Skånberg. Han påverkades också av akademiska realister såsom Jules Bastien-Lepage och av vattenmålare som Charles Daubigny.
Efter att Thaulow för en kort period anslutit sig till konstnärskolonin på Skagen återvände han 1879 till hemstaden Kristiania (Oslo). Där blev hans blandning av realism och impressionism mycket uppskattad. Under 1880-talet ägnade han sig sedan åt friluftsmåleri i Norge. Bland annat målade han en rad fina vinterlandskap vid den friluftsakademi som han själv skapat i Modum. Det var också under en vistelse i den lilla byn Aamot i Modum 1883 som Thaulow först insåg de måleriska möjligheter som långsamt rinnande vatten erbjöd. Han skulle sedan återkomma till det temat gång på gång och efter att han 1892 återvänt till Frankrike för att bosätta sig där permanent kom det att bli något av ett signum för hans konst. Motiven hämtade han varhelst hann fann floder, älvar, åar eller kanaler och han målade på så skilda platser som Paris, Dieppe, Dordogne, Beaulieux liksom i näraliggande länder som Belgien och Holland. Han återvände också med jämna mellanrum till hemlandet, även under den kalla årstiden. År 1895 tog han rentav med sig sin namnkunnige vän Claude Monet till Norge för att måla vinterlandskap.
Frits Thaulow målade även stadslandskap i snö. Med särskild förkärlek skildrade han bebyggelsen längs Akerselven, som rinner rakt genom den norska huvudstaden och som med sin samman-lagda fallhöjd på 149 meter spelade en viktig roll som engergikälla i industrialismens barndom. Längs dess stränder växte det från 1860-talet och framåt upp ett stort antal fabriker, bland annat sågbruk, väverier och spinnerier. Frits Thaulow fascinerades av dessa fabriksmiljöer och målade dem i ett antal varianter, såväl i dagsljus som i skymning. Motivet till den aktuella målningen har Thaulow dock inte funnit i Kristiania. Det är istället hämtat från älven Mesna som rinner ut i Mjösa vid Lillehammer, där konstnären tillbringade vintern 1905-06. Mesna har än ännu mer imponerande fallhöjd – nästan 400 meter – så naturligtvis utnyttjades även den på konstnärens tid av energikrävande industrier, i synnerhet kvarnar av skilda slag. Då målningen tidigare var i amerikansk ägo hade den titlarna The Mill Stream respektive From the Mesna River – Moonlight.
Vintermånljus över älven är inte enbart ett exempel på Thaulows skicklighet i att trovärdigt återge rinnande vatten, utan också ett fint prov på hans förmåga att smälta samman natur och arkitektur till en harmonisk och estetisk helhet. Här har han anpassat färgerna på sin palett så att de låga, grå och tegelröda fabriksbyggnaderna integreras i omgivningen på ett till synes helt naturligt sätt. Koloriten är påtagligt dov, men eftersom konstnären så känsligt har låtit det svaga månskenet kompletteras med ett varmt, artificiellt ljus som sipprar ut från den bortre fabriksbyggnaden, blir helhetsintrycket inte tungt, utan enbart stämningsmättat. Det strömmande vattnet är motivets dominerande komponent och mönstret som bildas av dess rörelser återklingar i älvbankarnas böljande form. Även denna gång har Thaulow placerat vattnet allra längst fram i kompositionen, så att det valda perspektivet med automatik leder betraktarens blick in i målningen. (CEÖ)
Proveniens
Privat samling, USA.
Litteratur
Jämför: Einar Østvedt, Frits Thaulow, Mannen og verket, Oslo (u.å), Fra Mesna, 1905, avbildad i sv/v, s 183.