Vagnväxling II
Gösta GAN Adrian-Nilsson
Gösta Adrian-Nilsson, GAN
1884-1965
Sverige
Vagnväxling II
Olja på papp-pannå, 85,5 x 63 cm, monogramsignerad G-A-N i ett ankare. A tergo daterad 11 Nov/19.
Gösta Adrian-Nilsson – GAN – räknas som en av pionjärerna inom svensk 1900-talskonst.
I stället för att som så många av de svenska konstnärerna åka till Paris under 1910-talet valde GAN att resa till Berlin, en resa som kom att bli avgörande för hans framtida konstnärskap. Han anlände till den tyska huvudstaden i början av 1913 och mötte där den internationella samtidskonsten: italiensk futurism, fransk kubism och rysk expressionism. GAN tog snabbt intryck av den kubistiska formläran men påverkades också starkt av kalejdoskopets bilder med mönster i ständig rörelse, som han upplevt i Köln på Deutscher Werkbunds utställning sommaren 1914. Efter hemkomsten till Lund började han använda sig av sina nya insikter och hans nya expressiva futuristisk-kubistiska stil växte fram.
Under sommaren 1919 besökte GAN sin vän och mecenat Egon Östlund i Halmstad. Där blev han också sammanförd med tre av de unga män som tio år senare skulle vara med om att bilda Halmstadgruppen: Erik och Axel Olson samt Waldemar Lorentzon, ett möte som kom att sätta djupa spår hos de tre unga konstnärerna. Under sommaren i Halmstad målade GAN sin första version av Vagnväxling. Hösten 1919 bodde GAN en tid i Göteborg, där han hoppades få komma med som fripassagerare på något lastfartyg till Sydamerika eller Söderhavet. Drömmen infriades dock inte men det var nu som Vagnväxling II tillkom. GAN hade redan vid mitten av 1910-talet utfört flera målningar med motiv av tåg och ånglok, bland annat tre versioner av Snälltåg. Att skildra rörelse var något han tidigt intresserade sig för. Vagnväxling II utgör ett mycket fint exempel på hans väl utvecklade kalejdoskopiska måleri vid den här tiden. Motivet, en vanlig vagnväxling, skildras dramatiskt och intensivt. Centralt genom målningen skär en ljusgrå sicksackform, en abstraktion av röken från loket. Tre järnvägstjänstemän iklädda blå uniformer viftar ivrigt med sina flaggor för att se till att vagnväxlingen lyckas. Konstnären framställer dem närmast lekfullt, som sprattelgubbar i trä, med varje led tydligt markerad. Ur ett grönt lok i den övre högra delen av bilden kommer svart rök. GAN tycks också ha fascinerats av semaforerna, som återfinns på flera ställen på målningen. Han målar dem som geometriska former i olika färger. Målningens komposition bygger på medvetna paralleller, diagonal- och sicksacklinjer, som förstärks av den uppbrutna platta bildytan utan djup. I stället har GAN, som så ofta, fokuserat på att skildra rörelsen, dramatiken och dynamiken i scenen. (MA)
Proveniens
Maskiningenjör Egon Östlund, Halmstad, konstsamlare och mentor åt Halmstadgruppen;
Fru Britt Östlund, Malmö;
Annan privat svensk samling.
Utställd
Vandringsutställning Riksförbundet för bildande konst, Utställning nr 71, Abstrakt och surrealistiskt ur Egon Östlunds samling, 1949-50, kat nr 1 under titeln Vagnväxling, enligt etikett a tergo;
Liljevalchs konsthall Stockholm, GAN – Retrospektivt, 1958, kat nr 76 under titeln Vagnväxling, enligt etikett a tergo;
Sven-Harrys konstmuseum, Stockholm, 30 maj-29 sept 2019, kat nr 30.
Litteratur
Christian Faerber (red), Konst i svenska hem, Göteborg 1942, listad och avbildad i svartvitt under samling nr 165, s 140;
Nils Lindgren, Gösta Adrian-Nilsson, Stockholm 1949, avbildad i svartvitt som Vagnväxling, s 159;
Pedro Westerdahl/Jan Torsten Ahlstrand (red), Gösta Adrian-Nilsson. Sjömanskompositioner: färgens dramatik och stadens dynamik, listad i verksförteckningen på s 154 samt avbildad på helsida i färg, kat nr 30.
1884-1965
Sverige
Vagnväxling II
Olja på papp-pannå, 85,5 x 63 cm, monogramsignerad G-A-N i ett ankare. A tergo daterad 11 Nov/19.
Gösta Adrian-Nilsson – GAN – räknas som en av pionjärerna inom svensk 1900-talskonst.
I stället för att som så många av de svenska konstnärerna åka till Paris under 1910-talet valde GAN att resa till Berlin, en resa som kom att bli avgörande för hans framtida konstnärskap. Han anlände till den tyska huvudstaden i början av 1913 och mötte där den internationella samtidskonsten: italiensk futurism, fransk kubism och rysk expressionism. GAN tog snabbt intryck av den kubistiska formläran men påverkades också starkt av kalejdoskopets bilder med mönster i ständig rörelse, som han upplevt i Köln på Deutscher Werkbunds utställning sommaren 1914. Efter hemkomsten till Lund började han använda sig av sina nya insikter och hans nya expressiva futuristisk-kubistiska stil växte fram.
Under sommaren 1919 besökte GAN sin vän och mecenat Egon Östlund i Halmstad. Där blev han också sammanförd med tre av de unga män som tio år senare skulle vara med om att bilda Halmstadgruppen: Erik och Axel Olson samt Waldemar Lorentzon, ett möte som kom att sätta djupa spår hos de tre unga konstnärerna. Under sommaren i Halmstad målade GAN sin första version av Vagnväxling. Hösten 1919 bodde GAN en tid i Göteborg, där han hoppades få komma med som fripassagerare på något lastfartyg till Sydamerika eller Söderhavet. Drömmen infriades dock inte men det var nu som Vagnväxling II tillkom. GAN hade redan vid mitten av 1910-talet utfört flera målningar med motiv av tåg och ånglok, bland annat tre versioner av Snälltåg. Att skildra rörelse var något han tidigt intresserade sig för. Vagnväxling II utgör ett mycket fint exempel på hans väl utvecklade kalejdoskopiska måleri vid den här tiden. Motivet, en vanlig vagnväxling, skildras dramatiskt och intensivt. Centralt genom målningen skär en ljusgrå sicksackform, en abstraktion av röken från loket. Tre järnvägstjänstemän iklädda blå uniformer viftar ivrigt med sina flaggor för att se till att vagnväxlingen lyckas. Konstnären framställer dem närmast lekfullt, som sprattelgubbar i trä, med varje led tydligt markerad. Ur ett grönt lok i den övre högra delen av bilden kommer svart rök. GAN tycks också ha fascinerats av semaforerna, som återfinns på flera ställen på målningen. Han målar dem som geometriska former i olika färger. Målningens komposition bygger på medvetna paralleller, diagonal- och sicksacklinjer, som förstärks av den uppbrutna platta bildytan utan djup. I stället har GAN, som så ofta, fokuserat på att skildra rörelsen, dramatiken och dynamiken i scenen. (MA)
Proveniens
Maskiningenjör Egon Östlund, Halmstad, konstsamlare och mentor åt Halmstadgruppen;
Fru Britt Östlund, Malmö;
Annan privat svensk samling.
Utställd
Vandringsutställning Riksförbundet för bildande konst, Utställning nr 71, Abstrakt och surrealistiskt ur Egon Östlunds samling, 1949-50, kat nr 1 under titeln Vagnväxling, enligt etikett a tergo;
Liljevalchs konsthall Stockholm, GAN – Retrospektivt, 1958, kat nr 76 under titeln Vagnväxling, enligt etikett a tergo;
Sven-Harrys konstmuseum, Stockholm, 30 maj-29 sept 2019, kat nr 30.
Litteratur
Christian Faerber (red), Konst i svenska hem, Göteborg 1942, listad och avbildad i svartvitt under samling nr 165, s 140;
Nils Lindgren, Gösta Adrian-Nilsson, Stockholm 1949, avbildad i svartvitt som Vagnväxling, s 159;
Pedro Westerdahl/Jan Torsten Ahlstrand (red), Gösta Adrian-Nilsson. Sjömanskompositioner: färgens dramatik och stadens dynamik, listad i verksförteckningen på s 154 samt avbildad på helsida i färg, kat nr 30.