Skidspår i snölandskap
Gustaf Fjaestad
Gustav Fjæstad
1868−1948
Sverige
Skidpår i snölandskap
Olja på duk monterad på masonit, 78 x 82 cm, signerad G Fjæstad.
Gustav Fjæstads konstnärskap spänner över flera verksamhetsområden, men som bildkonstnär är han mest känd för sina vinterlandskap. Ett belysande uttalande som hans dotterdotter Agneta Fjæstad Nordmark citerat i sin bok om honom lyder: ”Varje årstid har ju sin egen väsensart, sin charm och sin doft. Men vintern är min fulgia. Hon har tjusat mig hela mitt liv med sin skönhet, renhet och behagfulla kyla.” (Fjæstad Nordmark, s 347).
Fjæstad var en sann friluftsmänniska. Han älskade att vistas utomhus och avskräcktes inte av kyla och snö. Skridsko- och skidåkning låg naturligt för honom och båda sporterna utövade han flitigt långt upp i åren. Mot den bakgrunden framstår det aktuella motivet, Skidspår i snölandskap, nästan som självbiografiskt. Det är lätt att föreställa sig hur konstnären givit sig av på skidorna i jakt på ett nytt fängslande motiv, bara för att sedan stanna upp efter första bästa krön och bli hänförd över skönheten i spåren efter sin egen framfart. En kristallklar, solig vinterdag som denna, med nyfallen snö som lagt sig i tjocka, orörda drivor både på marken och på träden, kan naturen förstås te sig fullkomlig som den är. Men med skidspåren som extra ingrediens får bilden både en övertygande djupverkan och ett berättande innehåll.
Skidspår i snölandskap är inte daterad och inte heller på annat sätt lätt att placera i tid och rum. Både koloriten (en starkt turkosfärgad himmel och lila schatteringar i snön) och kompositionen (en dominerande tall på krönet av en flack kulle) påminner om målningen Gångsätravinter som Fjæstad utförde så tidigt som 1893. Den dekorativa, jugendartat stiliserade formen gör det dock troligare att vår målning tillkommit efter 1901, då Gustav Fjæstad och hans fru Maja bosatte sig permanent i det hus som de själva låtit bygga på Kampudden vid sjön Racken i Värmland. Trakten hade de lärt känna redan 1898, då de fick hyra skulptören Christian Erikssons tidigare bostad och ateljé Oppstuhage. Snart anslöt sig kollegorna Björn Ahlgrensson, Bror Lindh och Fritz Lindström, och paret Fjæstad blev centrum i den konstnärskoloni vi idag känner som Rackstadgruppen.
Enligt Agneta Fjæstad Nordmarks förteckning över kända verk av morfadern förekommer titlar som innehåller ordet ”skidspår” ganska regelbundet i Fjæstads produktion från 1906 till 1937. Att konstnären själv omhuldade motivtypen förstår vi av ett bevarat interiörfoto från 1930-talet. Bilden är tagen i Fjæstads ateljé på Sågudden i Rackstad, dit han och Maja flyttade 1930, och visar konstnären poserandes intill en stor målning med en snarlik, om än spegelvänd komposition. (CEÖ)
Litteratur
Jämför: Agneta Fjæstad Nordmark, Fjaestads konst, Karlstad 1999, målningen Gångsätravinter, 1893, avbildad i färg, s 155, samt svartvitt interiörfotografi från Sågudden, reproducerat på s 106.
1868−1948
Sverige
Skidpår i snölandskap
Olja på duk monterad på masonit, 78 x 82 cm, signerad G Fjæstad.
Gustav Fjæstads konstnärskap spänner över flera verksamhetsområden, men som bildkonstnär är han mest känd för sina vinterlandskap. Ett belysande uttalande som hans dotterdotter Agneta Fjæstad Nordmark citerat i sin bok om honom lyder: ”Varje årstid har ju sin egen väsensart, sin charm och sin doft. Men vintern är min fulgia. Hon har tjusat mig hela mitt liv med sin skönhet, renhet och behagfulla kyla.” (Fjæstad Nordmark, s 347).
Fjæstad var en sann friluftsmänniska. Han älskade att vistas utomhus och avskräcktes inte av kyla och snö. Skridsko- och skidåkning låg naturligt för honom och båda sporterna utövade han flitigt långt upp i åren. Mot den bakgrunden framstår det aktuella motivet, Skidspår i snölandskap, nästan som självbiografiskt. Det är lätt att föreställa sig hur konstnären givit sig av på skidorna i jakt på ett nytt fängslande motiv, bara för att sedan stanna upp efter första bästa krön och bli hänförd över skönheten i spåren efter sin egen framfart. En kristallklar, solig vinterdag som denna, med nyfallen snö som lagt sig i tjocka, orörda drivor både på marken och på träden, kan naturen förstås te sig fullkomlig som den är. Men med skidspåren som extra ingrediens får bilden både en övertygande djupverkan och ett berättande innehåll.
Skidspår i snölandskap är inte daterad och inte heller på annat sätt lätt att placera i tid och rum. Både koloriten (en starkt turkosfärgad himmel och lila schatteringar i snön) och kompositionen (en dominerande tall på krönet av en flack kulle) påminner om målningen Gångsätravinter som Fjæstad utförde så tidigt som 1893. Den dekorativa, jugendartat stiliserade formen gör det dock troligare att vår målning tillkommit efter 1901, då Gustav Fjæstad och hans fru Maja bosatte sig permanent i det hus som de själva låtit bygga på Kampudden vid sjön Racken i Värmland. Trakten hade de lärt känna redan 1898, då de fick hyra skulptören Christian Erikssons tidigare bostad och ateljé Oppstuhage. Snart anslöt sig kollegorna Björn Ahlgrensson, Bror Lindh och Fritz Lindström, och paret Fjæstad blev centrum i den konstnärskoloni vi idag känner som Rackstadgruppen.
Enligt Agneta Fjæstad Nordmarks förteckning över kända verk av morfadern förekommer titlar som innehåller ordet ”skidspår” ganska regelbundet i Fjæstads produktion från 1906 till 1937. Att konstnären själv omhuldade motivtypen förstår vi av ett bevarat interiörfoto från 1930-talet. Bilden är tagen i Fjæstads ateljé på Sågudden i Rackstad, dit han och Maja flyttade 1930, och visar konstnären poserandes intill en stor målning med en snarlik, om än spegelvänd komposition. (CEÖ)
Litteratur
Jämför: Agneta Fjæstad Nordmark, Fjaestads konst, Karlstad 1999, målningen Gångsätravinter, 1893, avbildad i färg, s 155, samt svartvitt interiörfotografi från Sågudden, reproducerat på s 106.