Blått vatten - lila klippor
Inge Schiöler
Inge Schiöler
1908−1971
Sverige
Blått vatten – lila klippor
Olja på duk, 73 x 81 cm, signerad och daterad INGE SCHIÖLER 1965. A tergo på duken märkt 1062 (Gunnar Hjorthéns förteckning). Påskrift på spännramen: ”Blått vatten 1965”.
Denna målning återger ett motiv som Inge Schiöler aldrig tröttnade på: mötet mellan land och hav. Här ser han ut över en liten vik insprängd mellan låga klipphällar. Hällarna är mjukt rundade, men långt ifrån släta. De är täckta av en blandning av låg strandvegetation, lavar och uppspolad tång som tillsammans bildar en tät, organisk matta över urberget. Det starka solljuset får vegetationen på klipporna att lysa i bjärta, sprakande färger, medan vikens vatten tycks ligga i skugga och därför återges som en sammanhållen, enhetligt mörkblå yta. På klipporna är färgen påstruken med snabba, korta penseldrag och de enskilda kulörerna har applicerats tätt intill varandra liksom i en flerfärgad mosaik. Närmast betraktaren har Schiöler lagt de varmaste färgerna; rött och orange i olika nyanser. I mellanplanet svalnar koloriten. Bakom ett stråk av ljust kadmiumgult skimrar de bortersta klipporna i övervägande violetta och syrenlila toner. Bortom dessa följer återigen en sammanhållen blå yta, ljusare turkosblå denna gång, som fortsätter ovanför horisonten ända ut mot dukens övre kant. Vid en hastig blick kan detta blå fält lätt tolkas som en ljus, molnfri sommarhimmel, men vid närmare betraktande skulle det lika gärna kunna röra sig om en annan del av havet, som i likhet med klipporna skiftar färg och blir ljusare i annan belysning. Om så är fallet har Schiöler valt att utesluta horisonten.
Vyn som Inge Schiöler återger är fångad ur ett lätt fågelperspektiv och det är därför det är så svårt att avgöra huruvida det bortre blå färgpartiet är avsett att uppfattas som himmel eller hav. Om titeln Blått vatten (påskrift på spännramen) är konstnärens egen talar det för det senare, men onekligen utgör klipporna och perspektivet en så betydande del av motivet att möjligheten för betraktaren att själv avgöra vad den vill se torde kvarstå. (CEÖ)
Proveniens
Gunnar Eriksson, Galleri Konst i Hemmiljö, Göteborg;
svensk privat samling.
1908−1971
Sverige
Blått vatten – lila klippor
Olja på duk, 73 x 81 cm, signerad och daterad INGE SCHIÖLER 1965. A tergo på duken märkt 1062 (Gunnar Hjorthéns förteckning). Påskrift på spännramen: ”Blått vatten 1965”.
Denna målning återger ett motiv som Inge Schiöler aldrig tröttnade på: mötet mellan land och hav. Här ser han ut över en liten vik insprängd mellan låga klipphällar. Hällarna är mjukt rundade, men långt ifrån släta. De är täckta av en blandning av låg strandvegetation, lavar och uppspolad tång som tillsammans bildar en tät, organisk matta över urberget. Det starka solljuset får vegetationen på klipporna att lysa i bjärta, sprakande färger, medan vikens vatten tycks ligga i skugga och därför återges som en sammanhållen, enhetligt mörkblå yta. På klipporna är färgen påstruken med snabba, korta penseldrag och de enskilda kulörerna har applicerats tätt intill varandra liksom i en flerfärgad mosaik. Närmast betraktaren har Schiöler lagt de varmaste färgerna; rött och orange i olika nyanser. I mellanplanet svalnar koloriten. Bakom ett stråk av ljust kadmiumgult skimrar de bortersta klipporna i övervägande violetta och syrenlila toner. Bortom dessa följer återigen en sammanhållen blå yta, ljusare turkosblå denna gång, som fortsätter ovanför horisonten ända ut mot dukens övre kant. Vid en hastig blick kan detta blå fält lätt tolkas som en ljus, molnfri sommarhimmel, men vid närmare betraktande skulle det lika gärna kunna röra sig om en annan del av havet, som i likhet med klipporna skiftar färg och blir ljusare i annan belysning. Om så är fallet har Schiöler valt att utesluta horisonten.
Vyn som Inge Schiöler återger är fångad ur ett lätt fågelperspektiv och det är därför det är så svårt att avgöra huruvida det bortre blå färgpartiet är avsett att uppfattas som himmel eller hav. Om titeln Blått vatten (påskrift på spännramen) är konstnärens egen talar det för det senare, men onekligen utgör klipporna och perspektivet en så betydande del av motivet att möjligheten för betraktaren att själv avgöra vad den vill se torde kvarstå. (CEÖ)
Proveniens
Gunnar Eriksson, Galleri Konst i Hemmiljö, Göteborg;
svensk privat samling.