Sommar på Koster
Inge Schiöler
Inge Schiöler
1908-1971
Sverige
Sommar på Koster
Olja på duk, 71,5 x 82 cm, signerad INGE SCHIÖLER. A tergo på duken numrerad 1008 (inom cirkel, Gunnar Hjorthéns förteckning) samt på kilramen betitlad ”sommar på koster”.
Kosteröarna erbjuder ett flertal mjukt rundade vikar som ligger skyddade för vinden och vars stränder är täckta av finkornig sand. Björnsängen och Basteviken på Nordkoster, liksom Långevik, Rörvik och Kilesand på Sydkoster, är bara några exempel. Om sommaren inbjuder dessa vikar till bad och rekreation och stränderna är ofta fulla av soldyrkande semesterfirare.
Sommar på Koster är möjligen utförd vid någon av de nämnda vikarna, men i så fall vid en tidpunkt innan eller efter att badgästerna hittat dit. Stranden ligger helt öde och tom, man ser över huvud taget inga spår av mänsklig närvaro. Så är det i och för sig nästan alltid i Inge Schiölers bildvärld. Det är som om han ville ha Kosterlandskapet helt för sig själv, samtidigt som han villigt delade med sig av det genom sitt måleri. Vi kan aldrig veta om de platser som Schiöler fäste på sina dukar verkligen var så folktomma som målningarna förespeglar. I detta fall verkar det nästan osannolikt, eftersom titeln så tydligt anger att det är sommar, en årstid då det är svårt att föreställa sig en enda skyddad badvik som förblivit oupptäckt. Men det spelar förstås ingen roll. En sann konstnär målar det han eller hon vill förmedla, allt övrigt är onödigt brus som kan uteslutas. I det aktuella konstverket ser vi ett landskap, där hav möter strand, stranden övergår i land och landet successivt täcks av en allt frodigare växtlighet. De grönskande fläckarna på marken och strandtallarnas mörka kronor kontrasterar starkt mot den ljusa himlen och den ännu ljusare, nästan vita havsytan. Sammantaget är koloriten förhållandevis dämpad i denna målning, vilket gör att den upplevs som lugn trots Schiölers ställvis ganska oroliga penselföring. (CEÖ)
1908-1971
Sverige
Sommar på Koster
Olja på duk, 71,5 x 82 cm, signerad INGE SCHIÖLER. A tergo på duken numrerad 1008 (inom cirkel, Gunnar Hjorthéns förteckning) samt på kilramen betitlad ”sommar på koster”.
Kosteröarna erbjuder ett flertal mjukt rundade vikar som ligger skyddade för vinden och vars stränder är täckta av finkornig sand. Björnsängen och Basteviken på Nordkoster, liksom Långevik, Rörvik och Kilesand på Sydkoster, är bara några exempel. Om sommaren inbjuder dessa vikar till bad och rekreation och stränderna är ofta fulla av soldyrkande semesterfirare.
Sommar på Koster är möjligen utförd vid någon av de nämnda vikarna, men i så fall vid en tidpunkt innan eller efter att badgästerna hittat dit. Stranden ligger helt öde och tom, man ser över huvud taget inga spår av mänsklig närvaro. Så är det i och för sig nästan alltid i Inge Schiölers bildvärld. Det är som om han ville ha Kosterlandskapet helt för sig själv, samtidigt som han villigt delade med sig av det genom sitt måleri. Vi kan aldrig veta om de platser som Schiöler fäste på sina dukar verkligen var så folktomma som målningarna förespeglar. I detta fall verkar det nästan osannolikt, eftersom titeln så tydligt anger att det är sommar, en årstid då det är svårt att föreställa sig en enda skyddad badvik som förblivit oupptäckt. Men det spelar förstås ingen roll. En sann konstnär målar det han eller hon vill förmedla, allt övrigt är onödigt brus som kan uteslutas. I det aktuella konstverket ser vi ett landskap, där hav möter strand, stranden övergår i land och landet successivt täcks av en allt frodigare växtlighet. De grönskande fläckarna på marken och strandtallarnas mörka kronor kontrasterar starkt mot den ljusa himlen och den ännu ljusare, nästan vita havsytan. Sammantaget är koloriten förhållandevis dämpad i denna målning, vilket gör att den upplevs som lugn trots Schiölers ställvis ganska oroliga penselföring. (CEÖ)