Vårblommor (Stilleben)
Inge Schiöler
Inge Schiöler
1908-1971
Sverige
Vårblommor (Stilleben)
Olja på masonit-pannå, 60 x 49 cm, signerad INGE SCHIÖLER.
Inge Schiöler brukar framför allt förknippas med färgsprakande landskap, men även blommor spelade en viktig roll i hans konstnärskap. Under sin långa vistelse på S:t Jörgens sjukhus utförde Schiöler åtskilliga blomsterstilleben. Som arbetsmaterial använde han då framför allt pastellkritor, akvarell eller gouache och underlaget var av de mest skilda slag, periodvis till och med toalettpapper. Först framåt slutet av 1940-talet började han i begränsad omfattning återvända till oljemåleriet. Därom vittnar bland annat de 14 nya oljemålningar (mest blomstermotiv) som visades på Svensk-Franska konstgalleriets vintersalong 1949, men även ett flertal rörande brev som Schiöler skrev från sjukhuset till sin mor och sina systrar i Strömstad. Den 17 januari 1949 skrev han till exempel: ”Jag har börjat måla litet igen. Jag har gjort några med hasselkvistar som är lyckade. Jag får väl så småningom litet blommor att måla av.” (Nils Ryndel, Inge Schiöler, Uddevalla 1972, s 175 resp s 140).
Vårblommor är ett fint exempel på Inge Schiölers renodlade stillebenmåleri. Även om vi inte säkert vet om han själv hade möjlighet att själv välja blommor i detta fall kan målningen uppfattas som ett tydligt uttryck för hans speciella kärlek till våren: de röda och gula tulpanerna, en knallblå hyacint och ytterligare en gul blomma (troligtvis en påsklilja) riktigt vrålar av stark, lysande färg och tycks vilja spränga ramarna av pur växtkraft. I det omgivande bladverket har konstnären även smugit in några tunna, bruna hasselkvistar som avtecknar sig skirt mot en ljus bakgrund. Dessa bildar en intressant kontrast till de färgsprakande blomstren och bidrar till målningens spänstiga komposition. (CEÖ)
1908-1971
Sverige
Vårblommor (Stilleben)
Olja på masonit-pannå, 60 x 49 cm, signerad INGE SCHIÖLER.
Inge Schiöler brukar framför allt förknippas med färgsprakande landskap, men även blommor spelade en viktig roll i hans konstnärskap. Under sin långa vistelse på S:t Jörgens sjukhus utförde Schiöler åtskilliga blomsterstilleben. Som arbetsmaterial använde han då framför allt pastellkritor, akvarell eller gouache och underlaget var av de mest skilda slag, periodvis till och med toalettpapper. Först framåt slutet av 1940-talet började han i begränsad omfattning återvända till oljemåleriet. Därom vittnar bland annat de 14 nya oljemålningar (mest blomstermotiv) som visades på Svensk-Franska konstgalleriets vintersalong 1949, men även ett flertal rörande brev som Schiöler skrev från sjukhuset till sin mor och sina systrar i Strömstad. Den 17 januari 1949 skrev han till exempel: ”Jag har börjat måla litet igen. Jag har gjort några med hasselkvistar som är lyckade. Jag får väl så småningom litet blommor att måla av.” (Nils Ryndel, Inge Schiöler, Uddevalla 1972, s 175 resp s 140).
Vårblommor är ett fint exempel på Inge Schiölers renodlade stillebenmåleri. Även om vi inte säkert vet om han själv hade möjlighet att själv välja blommor i detta fall kan målningen uppfattas som ett tydligt uttryck för hans speciella kärlek till våren: de röda och gula tulpanerna, en knallblå hyacint och ytterligare en gul blomma (troligtvis en påsklilja) riktigt vrålar av stark, lysande färg och tycks vilja spränga ramarna av pur växtkraft. I det omgivande bladverket har konstnären även smugit in några tunna, bruna hasselkvistar som avtecknar sig skirt mot en ljus bakgrund. Dessa bildar en intressant kontrast till de färgsprakande blomstren och bidrar till målningens spänstiga komposition. (CEÖ)