Det röda draperiet
Isaac Grünewald
Isaac Grünewald
1889−1946
Sverige
Det röda draperiet (Röda gardinen)
Olja på duk, 199 x 89 cm, signerad Isaac G. Utförd 1915.
När denna målning tillkom 1915 var Isaac Grünewald och hans fru Sigrid Hjertén sedan närmare fyra år åter bosatta i Stockholm efter att de på plats fått uppleva Paris’ dynamiska konstliv i början av 1910-talet. Vid första världskrigets utbrott 1914 hade de flesta utländska konstnärer i Frankrike redan rest hem igen och gränserna till kontinenten förblev därefter i princip stängda för persontrafik. Däremot kunde varor – och därmed även konstverk – fortfarande röra sig förhållandevis problemfritt länder emellan. För Grünewald innebar det en värdefull möjlighet att behålla – och rentav utveckla – sina kontakter med det internationella avantgardet. Faktum är att både han och Hjertén under åren 1915-1918 deltog i flera mycket intressanta internationella utställningar; bland annat tre gånger i Berlin, varav två på det avantgardistiska Galerie Der Sturm, som drevs av paret Herwarth och Nell Walden, och en gång (1917) på Galerie Flechtheim. Isaacs och Sigrids bidrag till Der Sturms utställning Schwedische Expressionisten 1915 (där även Gösta Adrian-Nilsson, Einar Jolin och Edward Hald deltog) uppmärksammades stort i svenska medier och blev en viktig milstolpe i bådas karriärer. Senare samma år ställde de ut i Kristiania (Oslo) och Helsingfors och året därpå kunde man se deras konst hänga sida vid sida med verk av Frans Marc, Vasilij Kandinsky och Gabriele Münter på en utställning i holländska Den Haag. Grünewald var dessutom rikligt representerad vid Den Frie Udstillings expositioner i Köpenhamn 1916 och 1917 (med 32 respektive 109 målningar) och fick representera Sverige på Biennalen i Venedig 1918. Av de målningar som han skickade in till dessa utställningar var så gott som samtliga helt nya verk, huvudsakligen utförda i Stockholm.
Det röda draperiet är ett storslaget och mycket representativt exempel på den expressiva konst som Grünewald skapade under krigsåren. Den föreställer en interiör från familjens dåvarande kombinerade bostad och ateljé på Katarinavägen i Stockholm, vilken hade en liten balkong med utsikt mot Slussen och Gamla stan med Mälartorget och Riddarholmskyrkans tornspira. Ute flödar solen över torget, men den unga kvinnan som sitter i korgstolen med en bok i handen tycks föredra svalkan inomhus, avskärmad från solens varma strålar av det röda draperi som gett målningen dess namn. Troligtvis är det konstnärens lillasyster Dora, som på den tiden ofta besökte familjen, bland annat för att hjälpa till att passa Grünewalds då treårige son Iván. Både Isaac och Sigrid har flera gånger, såväl förr som senare, avbildat Dora i olika situationer. Just denna målning är dock extra intressant. Den visades nämligen på den tidigare nämnda utställningen Schwedische Expressionisten på Der Sturm 1915 och recenserades då av Pär Lagerqvist i Svenska Dagbladet med följande ord: ”Ny är Röda gardinen, en sensationell målning som torde kunna uppfattas och bedömas på hundra meters avstånd – icke fullt öfvertygande som konstverk men intressant som experiment.” (Reinhardt 2000, s 118). Pär Lagerqvist (1891-1974), vars diktning och författarskap 1951 belönades med Nobelpriset i litteratur, var i början av 1910-talet en mycket god vän till paret Grünewald. Hans recension av Schwedische Expressionisten var den mest positiva av alla svenska konstanmälningar och han berömde Isaac för visandet ”af sina bästa saker från senaste tid.” (Gedin 2015, s 155). I efterhand lär Lagerqvist dock ha oroat sig en smula för att konstnären skulle ha tagit illa upp över hans formulering i bedömningen av Röda gardinen och han ska därför ha skickat ett förklarande brev till Grünewald där han påminde om att han ju i övrigt gett ”idel lovord” (Gedin 2015, s 169). Att dagens konstexpertis inte tvekar om målningens konstnärliga värden förstår man av det faktum att Det röda draperiet år 2000 valdes som omslagsbild till den omfattande tvåspråkiga katalogen till utställningen Schwedische Avantgarde und Der Sturm in Berlin/Svenskt avantgarde och Der Sturm i Berlin, som visades på Kulturgeschichtliches Museum Osnabrück och Kulturen i Lund samma höst. (CEÖ)
Utställd
Galerie Der Sturm, Berlin, april 1915, kat nr 12 (med titeln Röda gardinen/Die rote Gardine);
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, Norrköpings Konstmuseum, Borås Konstmuseum, Det sjungande trädet, 1989-1990, kat nr 47;
Schwedische Avantgarde und Der Sturm in Berlin, Kulturgeschichtliches Museum Osnabrück, 18 jun-27 aug 2000, kat nr 19 (med titeln Die rote Gardine);
Svenskt avantgarde och Der Sturm i Berlin, Kulturen i Lund, 15 sep-19 nov 2000, kat nr 19;
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, Den stora färgskrällen, 2008, kat nr 273 (enligt etikett a tergo).
Litteratur
Hans Eklund och Bo Särnstedt, Det sjungande trädet, Liljevalchs katalog nr 398, Stockholm 1989, omnämnd i verkförteckningen, s 108, som kat nr 47;
Sophie Reinhardt (red), Schwedische Avantgarde und Der Sturm in Berlin/Svenskt avantgarde och Der Sturm i Berlin, Osnabrück/Lund 2000, avbildad på omslaget (beskuren) samt beskriven och avbildad på helsida i färg, s 118-119. Jämför även På balkongen, 1915, beskriven och avbildad i färg, s 120-121;
Per I. Gedin, Isaac Grünewald – modernist och människa, Stockholm 2015, omnämnd i texten på s 155.
1889−1946
Sverige
Det röda draperiet (Röda gardinen)
Olja på duk, 199 x 89 cm, signerad Isaac G. Utförd 1915.
När denna målning tillkom 1915 var Isaac Grünewald och hans fru Sigrid Hjertén sedan närmare fyra år åter bosatta i Stockholm efter att de på plats fått uppleva Paris’ dynamiska konstliv i början av 1910-talet. Vid första världskrigets utbrott 1914 hade de flesta utländska konstnärer i Frankrike redan rest hem igen och gränserna till kontinenten förblev därefter i princip stängda för persontrafik. Däremot kunde varor – och därmed även konstverk – fortfarande röra sig förhållandevis problemfritt länder emellan. För Grünewald innebar det en värdefull möjlighet att behålla – och rentav utveckla – sina kontakter med det internationella avantgardet. Faktum är att både han och Hjertén under åren 1915-1918 deltog i flera mycket intressanta internationella utställningar; bland annat tre gånger i Berlin, varav två på det avantgardistiska Galerie Der Sturm, som drevs av paret Herwarth och Nell Walden, och en gång (1917) på Galerie Flechtheim. Isaacs och Sigrids bidrag till Der Sturms utställning Schwedische Expressionisten 1915 (där även Gösta Adrian-Nilsson, Einar Jolin och Edward Hald deltog) uppmärksammades stort i svenska medier och blev en viktig milstolpe i bådas karriärer. Senare samma år ställde de ut i Kristiania (Oslo) och Helsingfors och året därpå kunde man se deras konst hänga sida vid sida med verk av Frans Marc, Vasilij Kandinsky och Gabriele Münter på en utställning i holländska Den Haag. Grünewald var dessutom rikligt representerad vid Den Frie Udstillings expositioner i Köpenhamn 1916 och 1917 (med 32 respektive 109 målningar) och fick representera Sverige på Biennalen i Venedig 1918. Av de målningar som han skickade in till dessa utställningar var så gott som samtliga helt nya verk, huvudsakligen utförda i Stockholm.
Det röda draperiet är ett storslaget och mycket representativt exempel på den expressiva konst som Grünewald skapade under krigsåren. Den föreställer en interiör från familjens dåvarande kombinerade bostad och ateljé på Katarinavägen i Stockholm, vilken hade en liten balkong med utsikt mot Slussen och Gamla stan med Mälartorget och Riddarholmskyrkans tornspira. Ute flödar solen över torget, men den unga kvinnan som sitter i korgstolen med en bok i handen tycks föredra svalkan inomhus, avskärmad från solens varma strålar av det röda draperi som gett målningen dess namn. Troligtvis är det konstnärens lillasyster Dora, som på den tiden ofta besökte familjen, bland annat för att hjälpa till att passa Grünewalds då treårige son Iván. Både Isaac och Sigrid har flera gånger, såväl förr som senare, avbildat Dora i olika situationer. Just denna målning är dock extra intressant. Den visades nämligen på den tidigare nämnda utställningen Schwedische Expressionisten på Der Sturm 1915 och recenserades då av Pär Lagerqvist i Svenska Dagbladet med följande ord: ”Ny är Röda gardinen, en sensationell målning som torde kunna uppfattas och bedömas på hundra meters avstånd – icke fullt öfvertygande som konstverk men intressant som experiment.” (Reinhardt 2000, s 118). Pär Lagerqvist (1891-1974), vars diktning och författarskap 1951 belönades med Nobelpriset i litteratur, var i början av 1910-talet en mycket god vän till paret Grünewald. Hans recension av Schwedische Expressionisten var den mest positiva av alla svenska konstanmälningar och han berömde Isaac för visandet ”af sina bästa saker från senaste tid.” (Gedin 2015, s 155). I efterhand lär Lagerqvist dock ha oroat sig en smula för att konstnären skulle ha tagit illa upp över hans formulering i bedömningen av Röda gardinen och han ska därför ha skickat ett förklarande brev till Grünewald där han påminde om att han ju i övrigt gett ”idel lovord” (Gedin 2015, s 169). Att dagens konstexpertis inte tvekar om målningens konstnärliga värden förstår man av det faktum att Det röda draperiet år 2000 valdes som omslagsbild till den omfattande tvåspråkiga katalogen till utställningen Schwedische Avantgarde und Der Sturm in Berlin/Svenskt avantgarde och Der Sturm i Berlin, som visades på Kulturgeschichtliches Museum Osnabrück och Kulturen i Lund samma höst. (CEÖ)
Utställd
Galerie Der Sturm, Berlin, april 1915, kat nr 12 (med titeln Röda gardinen/Die rote Gardine);
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, Norrköpings Konstmuseum, Borås Konstmuseum, Det sjungande trädet, 1989-1990, kat nr 47;
Schwedische Avantgarde und Der Sturm in Berlin, Kulturgeschichtliches Museum Osnabrück, 18 jun-27 aug 2000, kat nr 19 (med titeln Die rote Gardine);
Svenskt avantgarde och Der Sturm i Berlin, Kulturen i Lund, 15 sep-19 nov 2000, kat nr 19;
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, Den stora färgskrällen, 2008, kat nr 273 (enligt etikett a tergo).
Litteratur
Hans Eklund och Bo Särnstedt, Det sjungande trädet, Liljevalchs katalog nr 398, Stockholm 1989, omnämnd i verkförteckningen, s 108, som kat nr 47;
Sophie Reinhardt (red), Schwedische Avantgarde und Der Sturm in Berlin/Svenskt avantgarde och Der Sturm i Berlin, Osnabrück/Lund 2000, avbildad på omslaget (beskuren) samt beskriven och avbildad på helsida i färg, s 118-119. Jämför även På balkongen, 1915, beskriven och avbildad i färg, s 120-121;
Per I. Gedin, Isaac Grünewald – modernist och människa, Stockholm 2015, omnämnd i texten på s 155.