Sommarblommor i blå vas
Isaac Grünewald
Isaac Grünewald
1889–1946
Sverige
Sommarblommor i blå vas
Olja på duk, 115 x 89 cm, signerad Grünewald.
Blomsterstilleben intar en mycket framträdande plats i Isaac Grünewalds konstnärskap. För honom var växtriket en outsinlig källa till koloristiska utmaningar. Grünewald tröttnade aldrig på att undersöka hur blommornas färg påverkades av hur ljuset föll på dem, eller hur olika det reflekteras tack vare den unika strukturen i växtens skilda delar: kronblad, foderblad, stjälkar och övrigt bladverk. Dessutom hade han en osviklig förmåga att variera sina blomsterkompositioner genom att blanda olika arter med varandra på spännande och ständigt nya sätt. Redan omkring 1910 målade han sina första blomsterstycken och han skulle sedan fortsätta att utveckla genren under återstoden av sitt liv. På 1940-talet tillhörde de hans mest populära motiv. Vid det laget hade han också hunnit etablera ett nära samarbete med flera konsthandlare, som underhöll efterfrågan på hans blomsterstilleben och aktivt förmedlade dem till intresserade köpare.
Sommarblommor i blå vas är ett stilleben som vid första anblicken kan verka konventionellt, men som i själva verket är både genomtänkt och sofistikerat. Grünewald har målat en bukett blandade sommarblommor i en blå vas. Buketten är ganska spretig och har uppenbarligen inte arrangerats professionellt, den tycks snarare bara ha stoppats rakt upp och ner i vasen. Det litet röriga intrycket förstärks av den synbarliga oordningen i rummet runtomkring, där ramar och målningar står staplade längs väggarna och ett skissblad ligger vårdslöst slängt på bordet. Men det är just oordningen som är finessen. Grünewald undvek nogsamt varje medveten form av estetisering. Att arrangera blommor var en konst för florister, inte för målare, menade han. Så istället för att försöka forma buketten utgick han från varje enskild blommas egen form. Och istället för att stämma paletten utifrån färgen på de enskilda arternas kronblad koncentrerade han sig på den koloristiska helhetsverkan som dels kunde åstadkommas med hjälp av ljusets inverkan, men som även fanns inneboende i varje möjlig blomsterkombination. Grünewald kunde också utgå ifrån en nyckelton i buketten, och låta den bestämma hur resten av färgerna skulle orkestreras. I det här fallet tycks den blå vasen ha spelat en viktig roll. Det är som om bukettens alla kalla toner emanerade från den, för att successivt expandera till ett svalt blått skimmer över hela rummet. (CEÖ)
1889–1946
Sverige
Sommarblommor i blå vas
Olja på duk, 115 x 89 cm, signerad Grünewald.
Blomsterstilleben intar en mycket framträdande plats i Isaac Grünewalds konstnärskap. För honom var växtriket en outsinlig källa till koloristiska utmaningar. Grünewald tröttnade aldrig på att undersöka hur blommornas färg påverkades av hur ljuset föll på dem, eller hur olika det reflekteras tack vare den unika strukturen i växtens skilda delar: kronblad, foderblad, stjälkar och övrigt bladverk. Dessutom hade han en osviklig förmåga att variera sina blomsterkompositioner genom att blanda olika arter med varandra på spännande och ständigt nya sätt. Redan omkring 1910 målade han sina första blomsterstycken och han skulle sedan fortsätta att utveckla genren under återstoden av sitt liv. På 1940-talet tillhörde de hans mest populära motiv. Vid det laget hade han också hunnit etablera ett nära samarbete med flera konsthandlare, som underhöll efterfrågan på hans blomsterstilleben och aktivt förmedlade dem till intresserade köpare.
Sommarblommor i blå vas är ett stilleben som vid första anblicken kan verka konventionellt, men som i själva verket är både genomtänkt och sofistikerat. Grünewald har målat en bukett blandade sommarblommor i en blå vas. Buketten är ganska spretig och har uppenbarligen inte arrangerats professionellt, den tycks snarare bara ha stoppats rakt upp och ner i vasen. Det litet röriga intrycket förstärks av den synbarliga oordningen i rummet runtomkring, där ramar och målningar står staplade längs väggarna och ett skissblad ligger vårdslöst slängt på bordet. Men det är just oordningen som är finessen. Grünewald undvek nogsamt varje medveten form av estetisering. Att arrangera blommor var en konst för florister, inte för målare, menade han. Så istället för att försöka forma buketten utgick han från varje enskild blommas egen form. Och istället för att stämma paletten utifrån färgen på de enskilda arternas kronblad koncentrerade han sig på den koloristiska helhetsverkan som dels kunde åstadkommas med hjälp av ljusets inverkan, men som även fanns inneboende i varje möjlig blomsterkombination. Grünewald kunde också utgå ifrån en nyckelton i buketten, och låta den bestämma hur resten av färgerna skulle orkestreras. I det här fallet tycks den blå vasen ha spelat en viktig roll. Det är som om bukettens alla kalla toner emanerade från den, för att successivt expandera till ett svalt blått skimmer över hela rummet. (CEÖ)