Den förrymda kanariefågeln
Niclas d.y. Lafrensen
Niclas Lafrensen d.y.
1737–1807
Sverige
Den förrymda kanariefågeln
Gouache på papper, 28 x 21 cm. Signerad och daterad ”Lavreince 1778”.
Niclas Lafrensen d.y. föddes i Stockholm 1737, som den äldste i en syskonskara på fyra. Hans fader Niclas Lafrensen d.ä., var en av sin tids främsta miniatyrmålare i Sverige. Familjen tillhörde en ursprungligen tysk släkt, som sedan 1600-talets mitt var naturaliserad i Stockholm. Sin första konstnärliga utbildning fick Lafrensen d.y. hos fadern innan han under 1760-talet bosatte sig i Paris.
Den store Roslins inflytande som konstnär i Paris och i det franska hovlivet blev inspirerande för en yngre generation svenska konstnärer under 1700-talets andra halva, innan revolutionsåren. Bland dessa ivriga konstnärer som önskade följa i Roslins fotspår och mottog dennes råd och hjälp vid ankomsten finner vi bland andra Lafrensen, tillsammans med Per Adolf Hall, Per Hilleström, Elias Martin, Lorenz Pasch d.y. och Adolf Ulrik Wertmüller, för att nämna några. Precis som för Hall och Wertmüller, blev verksamheten i Paris betydelsefull och lämnade avtryck på fransk mark.
1770 utnämndes Lafrensen till kunglig hovminiatyrmålare och ledamot i Konstakademin. 1774 fick han i uppdrag att som Gustaf III:s bröllopsgåva till prinsessan Hedvig Elisabeth Charlotta utföra kungens och prins Carls porträtt. I augusti 1774 var han i Paris för andra gången och bodde tillsammans med en annan svensk på rue des Saints-Pères, i trakterna kring Saint-Germain-des-Près. Efter revolutionens utbrott 1789 återvände Lafrensen till Sverige och avled ogift i december 1807.
Idag finns Niclas Lafrensen d.y. är representerad på en mängd svenska och utländska museer; bland annat finns ett tiotal av hans verk på Louvren och Nationalmuseum äger omkring 50 av hans miniatyrer samt 13 gouacher.
I Paris överförde Lafrensen vidare med framgång Pierre Antoine Baudoins (1723–69) frivola typ av boudoirscener till små kabinettsstycken i gouache och akvarell, tekniker som han lärde sig att bemästra till fullo. Denna eleganta gouache äger ett ekivokt, om än dolt tema i samklang vad som var populärt i mindre format vid denna tid. Målningen representerar ett skeende där en kanariefågel har flytt sin bur, till en ung, perukprydd kvinnas förskräckelse. Med sin vänstra hand har hon i bestörtning greppat taget om svansen på sin mindre roade katt. Interiören kan tänkas vara den unga damens musiksalong med klaviaturinstrument och harpa, vilka en ung adelsdam förväntas studera och till del bemästra. Kanariefågeln var ett exotiskt och inte alltför ovanligt husdjur hos den franska aristokratin och därför kan motivet uppfattas som oskyldigt, men i 1700-talskonsten blev en tom fågelbur med en ung kvinna i sammanhanget till en symbol för förlorad oskuld. I målningens bakgrund, ser vi en målning föreställande en amorin hänga på väggen. Lafrensen roar här betraktaren i sin flirtiga bildlek utifrån rokokokonstens ikonografi. (CN)
1737–1807
Sverige
Den förrymda kanariefågeln
Gouache på papper, 28 x 21 cm. Signerad och daterad ”Lavreince 1778”.
Niclas Lafrensen d.y. föddes i Stockholm 1737, som den äldste i en syskonskara på fyra. Hans fader Niclas Lafrensen d.ä., var en av sin tids främsta miniatyrmålare i Sverige. Familjen tillhörde en ursprungligen tysk släkt, som sedan 1600-talets mitt var naturaliserad i Stockholm. Sin första konstnärliga utbildning fick Lafrensen d.y. hos fadern innan han under 1760-talet bosatte sig i Paris.
Den store Roslins inflytande som konstnär i Paris och i det franska hovlivet blev inspirerande för en yngre generation svenska konstnärer under 1700-talets andra halva, innan revolutionsåren. Bland dessa ivriga konstnärer som önskade följa i Roslins fotspår och mottog dennes råd och hjälp vid ankomsten finner vi bland andra Lafrensen, tillsammans med Per Adolf Hall, Per Hilleström, Elias Martin, Lorenz Pasch d.y. och Adolf Ulrik Wertmüller, för att nämna några. Precis som för Hall och Wertmüller, blev verksamheten i Paris betydelsefull och lämnade avtryck på fransk mark.
1770 utnämndes Lafrensen till kunglig hovminiatyrmålare och ledamot i Konstakademin. 1774 fick han i uppdrag att som Gustaf III:s bröllopsgåva till prinsessan Hedvig Elisabeth Charlotta utföra kungens och prins Carls porträtt. I augusti 1774 var han i Paris för andra gången och bodde tillsammans med en annan svensk på rue des Saints-Pères, i trakterna kring Saint-Germain-des-Près. Efter revolutionens utbrott 1789 återvände Lafrensen till Sverige och avled ogift i december 1807.
Idag finns Niclas Lafrensen d.y. är representerad på en mängd svenska och utländska museer; bland annat finns ett tiotal av hans verk på Louvren och Nationalmuseum äger omkring 50 av hans miniatyrer samt 13 gouacher.
I Paris överförde Lafrensen vidare med framgång Pierre Antoine Baudoins (1723–69) frivola typ av boudoirscener till små kabinettsstycken i gouache och akvarell, tekniker som han lärde sig att bemästra till fullo. Denna eleganta gouache äger ett ekivokt, om än dolt tema i samklang vad som var populärt i mindre format vid denna tid. Målningen representerar ett skeende där en kanariefågel har flytt sin bur, till en ung, perukprydd kvinnas förskräckelse. Med sin vänstra hand har hon i bestörtning greppat taget om svansen på sin mindre roade katt. Interiören kan tänkas vara den unga damens musiksalong med klaviaturinstrument och harpa, vilka en ung adelsdam förväntas studera och till del bemästra. Kanariefågeln var ett exotiskt och inte alltför ovanligt husdjur hos den franska aristokratin och därför kan motivet uppfattas som oskyldigt, men i 1700-talskonsten blev en tom fågelbur med en ung kvinna i sammanhanget till en symbol för förlorad oskuld. I målningens bakgrund, ser vi en målning föreställande en amorin hänga på väggen. Lafrensen roar här betraktaren i sin flirtiga bildlek utifrån rokokokonstens ikonografi. (CN)