Riddarholmen
Rikard Lindström
Rikard Lindström
1882–1943
Sverige
Riddarholmen
Olja på pannå, 98 x 68 cm, signerad Rikard Lindström.
Rikard Lindströms konstnärliga debut skedde på Konstnärsförbundets utställning 1907. Dessförinnan hade han (från 1901) studerat vid Konstakademien i Stockholm och åren 1902-1905 vid Kristian Zahrtmanns målarskola i Köpenhamn. Vid sidan om måleriet var han också verksam som tecknare och författare av essäer och uppsatser som publicerades i olika tidskrifter. Han skrev även en roman med titeln Jakob Tengberghs öde som utgavs 1923.
Som stafflimålare förknippas Rikard Lindströms främst med svenska och nordiska kustlandskap, återgivna i såväl naturalistiskt som lätt modernistisk anda. Motiven till sina marin- och skärgårdsmålningar fann han främst i Stockholms och Ålands skärgårdar, samt på västkusten och Lofoten. I hans samlade produktion finns dock även ett antal mycket känsligt utförda Stockholmsskildringar. Riddarholmen är en av dem.
I Riddarholmen återger Lindström vyn över en av Stockholms äldsta och mest historietyngda stadsdelar, sedd från väster. Han har tagit sin utgångspunkt vid Stadshuset, som möjligen var under uppförande – eller åtminstone torde ha varit tämligen nyuppfört – vid tiden för målningens tillkomst. I fokus står Riddarholmskyrkan och de delvis medeltida byggnader som omger den. Märk hur kyrktornet reflekteras i Mälarens vatten på ett sådant sätt att bebyggelsen bildar liksom ett kors i målningens nedre halva. Längst till vänster syns det så kallade Birger Jarls torn, som i själva verket inte alls är från jarlens tid. Det uppfördes som en del av Gustav Vasas befästningsverk omkring 1530 och är därmed en av de få kvarvarande resterna från Stockholms medeltida stadsmur. I tur och ordning syns sedan, från vänster till höger i bilden, Gamla Auktionsverket, Wrangelska palatset, Kammarrättens hus, Sparreska palatset, Gymnasiehusen och Gamla riksdagshuset. Idag disponeras dessa byggnader av olika rättsinstanser, som Svea Hovrätt, Högsta förvaltningsdomstolen och Kammarrätten. Framför byggnaderna har Lindström också avbildat fartygstrafiken och de gamla hamnskjulen, som revs i samband med att Norra Riddarholmshamnen på 1960-talet rustades upp och döptes om till Evert Taubes terrass.
Som person lär Rikard Lindström ha varit livlig och en smula rastlös. Han reste mycket och han arbetade snabbt. Dessa karaktärsdrag återspeglas tydligt i hans måleri. Ofta lade han på färgen fläckvis för att uppnå en känsla av rörelse i målningen. Även hans penselföring var rörlig: än drog han färgen i omväxlande långa, horisontella och vertikala drag över underlaget, än liksom duttade han på den med lätt pensel. Ibland använde han olika verktyg, som palettkniv eller ett penselskaft, för att uppnå speciella effekter i målningen. Allt detta blir tydligt i Riddarholmen, där strukturen på de olika färglagren skiftar avsevärt mellan motivets
enskilda delar. Norra Riddarholmshamnen sedd från Stadshusträdgården.
Fotografi taget 1920-1939. Bildkälla: Stockholmskällan.
1882–1943
Sverige
Riddarholmen
Olja på pannå, 98 x 68 cm, signerad Rikard Lindström.
Rikard Lindströms konstnärliga debut skedde på Konstnärsförbundets utställning 1907. Dessförinnan hade han (från 1901) studerat vid Konstakademien i Stockholm och åren 1902-1905 vid Kristian Zahrtmanns målarskola i Köpenhamn. Vid sidan om måleriet var han också verksam som tecknare och författare av essäer och uppsatser som publicerades i olika tidskrifter. Han skrev även en roman med titeln Jakob Tengberghs öde som utgavs 1923.
Som stafflimålare förknippas Rikard Lindströms främst med svenska och nordiska kustlandskap, återgivna i såväl naturalistiskt som lätt modernistisk anda. Motiven till sina marin- och skärgårdsmålningar fann han främst i Stockholms och Ålands skärgårdar, samt på västkusten och Lofoten. I hans samlade produktion finns dock även ett antal mycket känsligt utförda Stockholmsskildringar. Riddarholmen är en av dem.
I Riddarholmen återger Lindström vyn över en av Stockholms äldsta och mest historietyngda stadsdelar, sedd från väster. Han har tagit sin utgångspunkt vid Stadshuset, som möjligen var under uppförande – eller åtminstone torde ha varit tämligen nyuppfört – vid tiden för målningens tillkomst. I fokus står Riddarholmskyrkan och de delvis medeltida byggnader som omger den. Märk hur kyrktornet reflekteras i Mälarens vatten på ett sådant sätt att bebyggelsen bildar liksom ett kors i målningens nedre halva. Längst till vänster syns det så kallade Birger Jarls torn, som i själva verket inte alls är från jarlens tid. Det uppfördes som en del av Gustav Vasas befästningsverk omkring 1530 och är därmed en av de få kvarvarande resterna från Stockholms medeltida stadsmur. I tur och ordning syns sedan, från vänster till höger i bilden, Gamla Auktionsverket, Wrangelska palatset, Kammarrättens hus, Sparreska palatset, Gymnasiehusen och Gamla riksdagshuset. Idag disponeras dessa byggnader av olika rättsinstanser, som Svea Hovrätt, Högsta förvaltningsdomstolen och Kammarrätten. Framför byggnaderna har Lindström också avbildat fartygstrafiken och de gamla hamnskjulen, som revs i samband med att Norra Riddarholmshamnen på 1960-talet rustades upp och döptes om till Evert Taubes terrass.
Som person lär Rikard Lindström ha varit livlig och en smula rastlös. Han reste mycket och han arbetade snabbt. Dessa karaktärsdrag återspeglas tydligt i hans måleri. Ofta lade han på färgen fläckvis för att uppnå en känsla av rörelse i målningen. Även hans penselföring var rörlig: än drog han färgen i omväxlande långa, horisontella och vertikala drag över underlaget, än liksom duttade han på den med lätt pensel. Ibland använde han olika verktyg, som palettkniv eller ett penselskaft, för att uppnå speciella effekter i målningen. Allt detta blir tydligt i Riddarholmen, där strukturen på de olika färglagren skiftar avsevärt mellan motivets
enskilda delar. Norra Riddarholmshamnen sedd från Stadshusträdgården.
Fotografi taget 1920-1939. Bildkälla: Stockholmskällan.