Blommor
Sigrid Hjertén
Sigrid Hjertén
1885–1948
Sverige
Blommor
Olja på duk, 74 x 91 cm, signerad HJERTÉN G. Utförd 1914.
Hösten 1911 återvände Sigrid Hjertén och hennes blivande make, Isaac Grünewald, till Stockholm ifrån Paris, där de båda två studerat vid Académie Matisse. Tillsammans med sonen Iván bosatte de sig först vid Kornhamnstorg. Två år senare flyttade familjen till Katarinavägen på Södermalm, där de kunde hyra både bostad och ateljé. Från denna plats hade de utsikt över Skeppsbron, Stadsgården, Slussen och Saltsjön. Både Sigrid och Isaac älskade att måla vyn nedanför den nya ateljén, med trafikbruset, lyftkranarna i hamnen och båttrafiken på Stockholms ström. För dem var stadens rytm och buller synonymt med den modernitet de eftersträvade i sitt måleri.
Men parallellt med stadsutsikterna arbetade konstnärsparet även med blomsterstilleben. Särskilt Isaac älskade blommor, och periodvis målade han nästan ingenting annat. Sigrid Hjertén förhöll sig litet mer avvaktande till blomstermotiven. Inte på grund av att stilleben stod lågt i rang i den traditionella motivhierarkin, det brydde hon sig nog inte så mycket om. Men blomstermåleri var i hennes samtid fortfarande en genre som intimt förknippades med kvinnliga konstnärer, och Hjertén var en av de kvinnliga pionjärer som ansträngde sig för att bryta ny mark på den då ännu starkt mansdominerade konstscenen. Blomsterstilleben var därför inte riktigt hennes ”cup of tea”. Samtidigt var hennes verklighet den, att hon inte alltid kunde välja och vraka bland motiven. Hennes konstnärliga utrymme begränsades i stor utsträckning till hemmet, eftersom dåtidens normer inte tillät kvinnliga konstnärer att verka på samma villkor som sina manliga kollegor sedan de gift sig och fått barn. Alternativet blev att ta ut svängarna så långt det gick under de givna förutsättningarna.
Redan 1912 målade Sigrid Hjertén Stilleben med hortensia. I det verket är blomman omgiven av en mängd föremål – en fiol, en statyett, en citron med mera – vilket för tanken till den av konstnären så högt beundrade Paul Cézanne. I den aktuella Blommor, som enligt katalogen till Svensk-Franska Konstgalleriets utställning 1961 utfördes två år senare, visar Hjertén en betydligt mer självständig sida. Här har hon verkligen töjt på blomstermåleriets gränser. Perspektivet är snett – det ser nästan ut som att blomkrukan till höger ska välta vilken sekund som helst – och de enskilda blomsterarterna i krukorna är endast antydda som tecknade konturer ovanpå en diffus färgfläck. Till höger anar vi gula och vita narcisser i en lila karaff, men vad som mer finns i den buketten kan vi bara gissa oss till, det försvinner i ett grönt töcken i fonden. Koloriten i sin helhet är en djärv lek med kontrastfärgerna: rött mot grönt, blått mot orange, gult mot violett. Hjertén har tillämpat lärdomarna från Matisses skola, men hon plöjer sin egen fåra i den konstmyllan.
Under det sena 1930-talet skulle Hjertén flera gånger komma att återvända till blomstermotiven, då ofta med de karaktäristiska snedställda, om slagregn påminnande penseldragen som fond. Vår tidiga blomstermålning är inte bara estetiskt tilltalande; den bär tydligt vittnesbörd om Sigrid Hjerténs beundransvärda kurage vid en tid, då det fanns alltför många förutfattade meningar om kvinnligt skapande. (CEÖ)
Proveniens
Direktör Edvard Kjellberg, Stockholm;
Fru Ulla-Stina Kjellberg, Stockholm.
Utställd
Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm, 20 svenska konstnärer utställda i Svensk-Franska Konstgalleriet 1918-1960, 18 feb–12 mars 1961, kat nr 11.
1885–1948
Sverige
Blommor
Olja på duk, 74 x 91 cm, signerad HJERTÉN G. Utförd 1914.
Hösten 1911 återvände Sigrid Hjertén och hennes blivande make, Isaac Grünewald, till Stockholm ifrån Paris, där de båda två studerat vid Académie Matisse. Tillsammans med sonen Iván bosatte de sig först vid Kornhamnstorg. Två år senare flyttade familjen till Katarinavägen på Södermalm, där de kunde hyra både bostad och ateljé. Från denna plats hade de utsikt över Skeppsbron, Stadsgården, Slussen och Saltsjön. Både Sigrid och Isaac älskade att måla vyn nedanför den nya ateljén, med trafikbruset, lyftkranarna i hamnen och båttrafiken på Stockholms ström. För dem var stadens rytm och buller synonymt med den modernitet de eftersträvade i sitt måleri.
Men parallellt med stadsutsikterna arbetade konstnärsparet även med blomsterstilleben. Särskilt Isaac älskade blommor, och periodvis målade han nästan ingenting annat. Sigrid Hjertén förhöll sig litet mer avvaktande till blomstermotiven. Inte på grund av att stilleben stod lågt i rang i den traditionella motivhierarkin, det brydde hon sig nog inte så mycket om. Men blomstermåleri var i hennes samtid fortfarande en genre som intimt förknippades med kvinnliga konstnärer, och Hjertén var en av de kvinnliga pionjärer som ansträngde sig för att bryta ny mark på den då ännu starkt mansdominerade konstscenen. Blomsterstilleben var därför inte riktigt hennes ”cup of tea”. Samtidigt var hennes verklighet den, att hon inte alltid kunde välja och vraka bland motiven. Hennes konstnärliga utrymme begränsades i stor utsträckning till hemmet, eftersom dåtidens normer inte tillät kvinnliga konstnärer att verka på samma villkor som sina manliga kollegor sedan de gift sig och fått barn. Alternativet blev att ta ut svängarna så långt det gick under de givna förutsättningarna.
Redan 1912 målade Sigrid Hjertén Stilleben med hortensia. I det verket är blomman omgiven av en mängd föremål – en fiol, en statyett, en citron med mera – vilket för tanken till den av konstnären så högt beundrade Paul Cézanne. I den aktuella Blommor, som enligt katalogen till Svensk-Franska Konstgalleriets utställning 1961 utfördes två år senare, visar Hjertén en betydligt mer självständig sida. Här har hon verkligen töjt på blomstermåleriets gränser. Perspektivet är snett – det ser nästan ut som att blomkrukan till höger ska välta vilken sekund som helst – och de enskilda blomsterarterna i krukorna är endast antydda som tecknade konturer ovanpå en diffus färgfläck. Till höger anar vi gula och vita narcisser i en lila karaff, men vad som mer finns i den buketten kan vi bara gissa oss till, det försvinner i ett grönt töcken i fonden. Koloriten i sin helhet är en djärv lek med kontrastfärgerna: rött mot grönt, blått mot orange, gult mot violett. Hjertén har tillämpat lärdomarna från Matisses skola, men hon plöjer sin egen fåra i den konstmyllan.
Under det sena 1930-talet skulle Hjertén flera gånger komma att återvända till blomstermotiven, då ofta med de karaktäristiska snedställda, om slagregn påminnande penseldragen som fond. Vår tidiga blomstermålning är inte bara estetiskt tilltalande; den bär tydligt vittnesbörd om Sigrid Hjerténs beundransvärda kurage vid en tid, då det fanns alltför många förutfattade meningar om kvinnligt skapande. (CEÖ)
Proveniens
Direktör Edvard Kjellberg, Stockholm;
Fru Ulla-Stina Kjellberg, Stockholm.
Utställd
Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm, 20 svenska konstnärer utställda i Svensk-Franska Konstgalleriet 1918-1960, 18 feb–12 mars 1961, kat nr 11.