Interiör (Stue)
Vilhelm Hammershöi
Vilhelm Hammershøi
1864–1916
Danmark Interiör (Stue)
Olja på duk, 73 x 68 cm. Troligtvis utförd 1914.
Interiörmotiv från sparsamt inredda bostäder, återgivna med en återhållen kolorit i skimrande grå valörer, har blivit något av Vilhelm Hammershøis signum. Dessa målningar tycks fånga ett fruset, tidlöst ögonblick och de förmedlar nästan alltid en suggestiv, närmast meditativ stämning.
Våren 1913 flyttade Vilhelm Hammershøi tillsammans med sin hustru Ida in i den våning på Strandgade 25 i Christianshavn, som skulle utgöra hans hem och ateljé under återstoden av hans liv. Där målade han främst interiörer, men också porträtt, självporträtt och enstaka figurbilder där Ida stått modell. Rummen i våningen avbildades i ständigt nya variationer, men inredningen var troligtvis inte fullt så sparsmakad och enkel som det verkar; sannolikt flyttade konstnären tillfälligt undan möbler, målningar och personliga ting för att skapa de asketiska och stillsamma miljöer han eftersträvade.
I just denna målning är det dock inte Ida vi ser avbildad och man känner heller inte riktigt igen interiören från konstnärens eget hem. Enligt Alfred Bramsen, som även Nationalmuseum refererar till i sin katalogisering av verket 1999, föreställer kvinnan det danska konferensrådet Carl Gammeltofts dotter Karen. Hon var född 1888 och gifte sig 23 år senare med den norske ingenjören Sverre Malm. Fadern Carl Gammeltoft, som beställde målningen, var även direktör för De Danske Sukkerfabrikker och finns i den egenskapen avbildad i P. S. Krøyers grupporträtt Fra Københavns Børs. Kanske är det inte helt osannolikt att han, när han nu ville få sin dotter avporträtterad av Hammershøi, lät konstnären framställa henne i en miljö hämtad från familjen Gammeltofts privata våning på Slotsholmsgade i centrala Köpenhamn.
Redan vid mitten av 1880-talet var Hammershøi en av de mest drivna förnyarna av den danska konsten, som så länge präglats av det så kallade guldåldersmåleriet. Så kontroversiell ansågs han vara som konstnär, att han 1885 refuserades vid Det Kongelige Danske Kunstakademis utställning på Charlottenborg. Avslaget föranledde vännen och kollegan Johan Rohde att i protest mot akademien ta initiativ till grundandet av Den Frie Udstilling, som en motsvarighet till Salon des Refusées i Paris. Hammershøi hörde till de konstnärer som regelbundet ställde ut på Den Frie Udstilling och det var även där som, fortfarande enligt Bramsen, vår Interiör visades publikt för första gången. (CEÖ)
Proveniens
Konferensrådet och direktören Carl Gammeltoft, (1855-1934), Köpenhamn;
Konsthandlare Hammarström, Malmö;
Direktör Axel Roos (1886-1957) samling, Malmö;
Svensk privat samling.
Utställd
Den Frie Udstilling, Köpenhamn, 1916;
Konstakademien, Stockholm, Dansk, finsk, isländsk och norsk konst ur samlingar i Sverige, 1941;
Göteborgs konstmuseum, Vilhelm Hammershøi, 9 okt 1999-23 jan 2000, kat nr 53;
Nationalmuseum, Stockholm, Vilhelm Hammershøi, 18 feb-7 maj 2000, kat nr 53;
Litteratur
Alfred Bramsen/Michaëlis Sophus, Vilhelm Hammershøi – kunstneren och hans vaerk, Köpenhamn 1918, listad i verkförteckningen under år 1914 som kat nr 370, s 112, med titeln Stue;
Lena Boëthius/Görel Cavalli-Björkman (red), Vilhelm Hammershöi, NM Stockholm 1999, avbildad och beskriven som kat nr 53, s 148, med titeln Interiör.
1864–1916
Danmark Interiör (Stue)
Olja på duk, 73 x 68 cm. Troligtvis utförd 1914.
Interiörmotiv från sparsamt inredda bostäder, återgivna med en återhållen kolorit i skimrande grå valörer, har blivit något av Vilhelm Hammershøis signum. Dessa målningar tycks fånga ett fruset, tidlöst ögonblick och de förmedlar nästan alltid en suggestiv, närmast meditativ stämning.
Våren 1913 flyttade Vilhelm Hammershøi tillsammans med sin hustru Ida in i den våning på Strandgade 25 i Christianshavn, som skulle utgöra hans hem och ateljé under återstoden av hans liv. Där målade han främst interiörer, men också porträtt, självporträtt och enstaka figurbilder där Ida stått modell. Rummen i våningen avbildades i ständigt nya variationer, men inredningen var troligtvis inte fullt så sparsmakad och enkel som det verkar; sannolikt flyttade konstnären tillfälligt undan möbler, målningar och personliga ting för att skapa de asketiska och stillsamma miljöer han eftersträvade.
I just denna målning är det dock inte Ida vi ser avbildad och man känner heller inte riktigt igen interiören från konstnärens eget hem. Enligt Alfred Bramsen, som även Nationalmuseum refererar till i sin katalogisering av verket 1999, föreställer kvinnan det danska konferensrådet Carl Gammeltofts dotter Karen. Hon var född 1888 och gifte sig 23 år senare med den norske ingenjören Sverre Malm. Fadern Carl Gammeltoft, som beställde målningen, var även direktör för De Danske Sukkerfabrikker och finns i den egenskapen avbildad i P. S. Krøyers grupporträtt Fra Københavns Børs. Kanske är det inte helt osannolikt att han, när han nu ville få sin dotter avporträtterad av Hammershøi, lät konstnären framställa henne i en miljö hämtad från familjen Gammeltofts privata våning på Slotsholmsgade i centrala Köpenhamn.
Redan vid mitten av 1880-talet var Hammershøi en av de mest drivna förnyarna av den danska konsten, som så länge präglats av det så kallade guldåldersmåleriet. Så kontroversiell ansågs han vara som konstnär, att han 1885 refuserades vid Det Kongelige Danske Kunstakademis utställning på Charlottenborg. Avslaget föranledde vännen och kollegan Johan Rohde att i protest mot akademien ta initiativ till grundandet av Den Frie Udstilling, som en motsvarighet till Salon des Refusées i Paris. Hammershøi hörde till de konstnärer som regelbundet ställde ut på Den Frie Udstilling och det var även där som, fortfarande enligt Bramsen, vår Interiör visades publikt för första gången. (CEÖ)
Proveniens
Konferensrådet och direktören Carl Gammeltoft, (1855-1934), Köpenhamn;
Konsthandlare Hammarström, Malmö;
Direktör Axel Roos (1886-1957) samling, Malmö;
Svensk privat samling.
Utställd
Den Frie Udstilling, Köpenhamn, 1916;
Konstakademien, Stockholm, Dansk, finsk, isländsk och norsk konst ur samlingar i Sverige, 1941;
Göteborgs konstmuseum, Vilhelm Hammershøi, 9 okt 1999-23 jan 2000, kat nr 53;
Nationalmuseum, Stockholm, Vilhelm Hammershøi, 18 feb-7 maj 2000, kat nr 53;
Litteratur
Alfred Bramsen/Michaëlis Sophus, Vilhelm Hammershøi – kunstneren och hans vaerk, Köpenhamn 1918, listad i verkförteckningen under år 1914 som kat nr 370, s 112, med titeln Stue;
Lena Boëthius/Görel Cavalli-Björkman (red), Vilhelm Hammershöi, NM Stockholm 1999, avbildad och beskriven som kat nr 53, s 148, med titeln Interiör.