Helmer Osslund
Årstidsbrytningar

13 februari - 12 mars

Utställningen Årstidsbrytningar handlar om Helmer Osslunds (1866-1938) fenomenala förmåga att återge årstidernas växlingar i vår svenska natur. Genom hans konst får vi nu följa hans norrländska strövtåg över berg och längs älvdalar, genom regn, rusk och solsken, från åren strax före sekelskiftet 1900 och fram till hans död. Samtidigt följer vi honom inte enbart genom årstiderna, utan just genom årstidsbrytningarna. Dessa hårfina övergångar i naturens regelbundna växlingar, de knappt märkbara skiftningarna i växtlighet, atmosfär, temperatur och väderlek, intresserade Helmer Osslund på djupet. Han hade ett synnerligen känsligt öga för de olika stadierna av insomnande, uppvaknande, blomstring och vila. För Osslund hade året inte fyra årstider, utan minst åtta. Att han som få andra lyckades förmedla dem i sin konst ger honom en alldeles speciell position bland Nordens alla skickliga landskapsmålare.

 

Osslund var född och uppvuxen i Sundsvallstrakten, och de rötterna satt djupt hos honom. Trots det kom större delen av hans liv att präglas av ett ändlöst kringflackande. Redan som tjugoåring hade han tillbringat en tid som fabriksarbetare i östra USA. Det var där han först kom i kontakt med penslar och färg, vilket väckte hans lust och nyfikenhet på konstnärsyrket. Efter återkomsten till Sverige 1887 började han ta kvällslektioner på Tekniska skolan och därefter Högre Konstindustriella skolan i Stockholm. Studierna ledde två år senare till en anställning som formgivare vid Gustavsbergs porslinsfabriker. Våren 1894 var Osslund under några veckor privatelev till Paul Gauguin i Paris. De veckorna blev avgörande för hans fortsatta konstnärskap. Genom Gauguin lärde han känna syntetismens konstuppfattning och det var hos honom som han först fick upp ögonen för smörpapprets kvaliteter. Under hela sitt fortsatta liv skulle Osslund komma att använda smörpapper som målningsunderlag. Helmer Osslunds många utlandsvistelser på 1890-talet gav honom alltså redan då en god inblick i den internationella konstvärlden. Det var också under de åren som han mer konsekvent började ändra stavningen av sitt efternamn – Åslund som han ursprungligen hette fungerade lika dåligt på kontinenten som det tidigare gjort i USA. Framåt sekelslutet började han längta hem och år 1898 återvände han till sin norrländska hembygd. Det är där och då vår konstberättelse tar sin egentliga början.

 

Osslund arbetade konstant och hans sammanlagda produktion är mycket omfattande, ändå är ingen av hans målningar riktigt den andra lik. Under de sista 40 åren av hans liv blev hans motivkretsar allt mer begränsade geografiskt och därför kallas han ofta helt enkelt för ”Norrlandsmålaren”. Alla konstverk i utställningen är målningar med just norrländska motiv. Ett sådant urval sätter fingret på de subtila skiftningarna i Helmer Osslunds nordsvenska landskapsmåleri och betonar variationen snarare än likheterna. Särskilt intressanta är de motiv som inte går att sortera in under en specifik årstid. I de verken tycks konstnären ha lagt ned extra stor möda på att framkalla stämningar, kontraster och andra visuella effekter genom ett kreativt laborerande med färgen, formen och arbetsmaterialens inneboende egenskaper.

 

Varmt välkommen!

 
 

Utvalda verk