Det marina måleriet har en osviklig charm. Det äventyrliga med havet talar till betraktaren om en frihetslängtan och framkallar samtidigt en känsla av nostalgi. Från galärskepp till slagskepp och ångkorvetter, till snipa och slup och enklaste roddbåt, återfinner vi båten och havet som återkommande motiv i måleriet genom tiderna.
Målade sjöstycken är både tidsdokument och fantasier. Genom det marinmåleriet kan vi följa båtteknikens utveckling från segel till ånga, från trä till järn. Likaså fiskenäringens förändringar med nya redskap och större fiskebåtar, i takt med att samhället på land förändrades. I stora drag går det att skilja på fyra kategorier inom det marina måleriet: historiemåleriet, det romantiska marinmåleriet, fartygsporträtt och kustlandskap. Historiemåleriet berättar om verkliga händelser genom konstnärernas föreställningar, sammandrabbningar på sjön såsom krigslag, jungfrufärder eller förlisningar. I det romantiska måleriet förekommer inte sällan just förlisningar med dramatiska ljuseffekter och stormscener med krängande skepp som är maktlösa mot naturens krafter. I tolkningar av det marina landskapet söker konstnärer fånga vattnets oändliga skiftningar i färg och ljus, på öppet hav eller i mötet med land. Fartygsporträtten målades ofta på beställning av fartygskaptener eller rederier och föreställer såväl örlogs- som handelsfartyg. Marinmåleriet har också varit en del av flottans verksamhet. Innan fotografiet blev brukligt, tecknade och målade man fartyg och hamnar för att bygga upp kunskapen kring andra länders flottor.
Det går att spåra de marina motivens uppkomst i Holland mot slutet av 1500-talet som där fick sin blomstringstid under hela 1600-talet. I England och i de nordiska länderna blev de mer efterfrågade under 1700-talet. Det tidiga marinmåleriet föreställde ofta oidentifierade fartyg i stormigt väder eller ankrade vid kust eller hamn i lugnt vatten. Så småningom ökade efterfrågan på beskrivningar av historiska och utkämpade sjöslag, vilket ledde till de stora och detaljrika bataljmålningarna. Genom tryckkonstens fortsatta utveckling blev de marina motiven mer tillgängliga och det blev populärt att i de svenska hemmen pryda sina väggar med bilder av skepp och landskap från kust och hav.
Årets sommarutställning går i båtens tecken på Åmells och är en hyllning till det nordiska marinmåleriet. Vi får möta havet, skeppen och kustlandskapet genom flera konstnärers tolkningar från 1700-talet och fram till 1950-talet. Johan Fredrik Martins etsning av en vy mot Saltsjösidan av Kungliga slottet från sent 1700-tal har omisskännligt släktskap med Anna Palms målningar av Stockholms vatten och liv längd kajerna som tillkom ett sekel senare. Johan Tietrich Schoultz målade på uppdrag i sin tjänst som sjömilitär och hans omkring 90 kända verk skildrar i huvudsak Gustav III:s ryska krig och skall ha utförts på kunglig order. Marcus Larsons dramatiska havsskildringar hörde senromantiken till och hans stormscener lämnar ingen oberörd med vågor som piskar mot skepp och klippor. Sjöofficeren Jacob Hägg tog också till penseln och studerade den marina miljö lika detaljerat som han avbildade skepp. Vid sidan av dessa naturtrogna studier av det marina livet, hittar vi stämningsfulla skärgårdskildringar av Roland Svensson. Denna utställning bjuder på en rik färd genom den nordiska konstens vatten!
Tor Bjurström,Motiv från Skärhamn,
Olja på duk, 83 × 155 cm. Signerad ”Bjurström”.
Det bohuslänska landskapet hade gjort djupa intryck på Bjurström redan vid hans första vistelse på västkusten 1906. Det skulle dock dröja ytterligare ett par decennier innan han fullt ut erövrade det som motivkrets. Familjen Bjurström hyrde under ett antal år olika sommarställen längs kusten, på Lyrön vid Nösund 1929 och nästkommande år ett torp vid Hamra gård på Särö. År 1932 fann de en plats på Tjörns norra sida, Kilen vid Hjältebyn, dit de skulle komma att återvända under de påföljande åtta somrarna. I Motiv från Skärhamn har Tor Bjurström med rödskiftande kolorit avbildat en utsikt över det lilla kustsamhället Skärhamn på Tjörn. Fördelat i fält av eftertryckliga färger karakteriseras kompositionen av avgränsande konturer, svala nyanser och förgrundens mörkgröna buskvegetation som scenografiskt delar av bildrummet. Höjdpunkten har Bjurström förlagt i den brandgula himlarand som sprider ett glödande skimmer över viken.
Johan Tietrich Schoultz, Sjöslag mellan svenskt och danskt fartyg,
Olja på duk, 59,5 × 74,5 cm.
Målningen Sjöslag mellan svenskt och danskt fartyg skildrar ögonblicket när två linjeskepp eller fregatter seglar upp jämsides med varandra. Under larm och dån råder det febril aktivitet på däcken under det att man förbereder för strid. Kanonluckorna är öppna och bakom gluggarna står batterierna laddade och rustade för eldgivning. Segel hissas för ökad has tighet eller halas för att skyddas mot det stundande bombardemanget. Målningen saknar påskrift och det är därför svårt att avgöra vilken specifik händelse som återges, mer än att det rör sig om en strid mellan ett svenskt och ett danskt fartyg under 1700-talet. Det är möjligt att det rör sig om ett sjöslag under Stora nordiska kriget som rasade 1700–1721 och som var den sista större konflikten länderna emellan där sjöstrider utkämpades.
Marcus Larson, Skeppsbrott vid klippig kust
Olja på duk, 99 × 128 cm. Signerad och daterad ”Marcus ∙ Larson ∙ 1860”.
Stilistiskt hade Larson ena foten i romantiken och den andra i realismen och är av eftervärlden bemärkt
för sina spektakulära havsbilder, ofta med ett brinnande eller förlisande fartyg som motiv. Skeppsbrott vid
klippig kust är stormbild över en namnlös kust där två fartyg brottas med den svåra sjögången varav det ena har besegrats och lidit skeppsbrott mot de vassa klipporna. Havet häver sig i det hårda vädret. Utsikten över det vita skummet och de glödande klipporna, som badar i de stickande strålarnas ljus, gör en lika storartad som harmonisk verkan. Målningen karakteriseras av en rå kraft och en känsla för vädrets storartade faror betonade av det romantiska strålknippe som bryter igenom de jagande molnen och genom de vredgade vågornas ljusgröna bränningar. Vattenrörelserna är mycket naturtroget återgivna och detsamma gäller de avbildade fartygen, som utgör ett passande urval av de fartygstyper som begagnades vid tiden. Larsons konst bars upp av en djärv fantasi och av ett särpräglat sinne för stämningsmåleri som hos publiken möttes med kittlande, skräckblandad förtjusning.
Roland Svensson, Högseglats,
Pastell på papper, 44 × 57 cm. Signerad ”roland S”.
Roland Svenssons konstnärskap förknippas i hög grad med motiv från Stockholms skärgård. Som konstnärligt medium använde sig Roland Svensson gärna av pastellkritor och akvarellfärg med varierande grad av opacitet. Mindre ofta målade han i olja, som torkar långsamt och är svårare att hantera i det fria. Däremot tecknade han flitigt och han hade ständigt skissblocket till hands. Med pastellkrita har Svensson i Högseglats fångat en slup som kränger på krabb sjö. Vattnet är färgat i ett spektrum av blågröna nyanser som möter den violetta och blå himlen vid horisontens rand. Mot ett par klipphällar slår vågorna upp med kraft, annars inger målningen en känsla av det öppna havets frihet.