I årets vinterutställning lyfter Åmells fram den nordiska vinterns skiftande skeden och rika variation i konsten. Tidigvinter, midvinter, högvinter, vårvinter, senvinter: kärt barn har många namn, och nog är vintern alla kär på ett eller annat vis. I utställningen syns de svala kårarnas verkningar lika tydligt i Roland Svenssons och Axel Sjöbergs intagande målningar av skärgården i olika stadier av vinterskrud som i Helmer Osslunds högstämt kylslagna norrländska scenerier och Gustaf Fjæstads frostskimrande vattenspeglar. Inte minst märks kung Bores framfart även i Carl Larssons stilfulla akvarell där den tjocka snöns dämpande effekt försänker byn i en fridfull stillhet. I utställningen har konstnärerna skildrat ögonblicken då isen lägger sig i vikarna, när snön fläckvis drar sig undan på ängarna och där våren tycks ta sina allra första stapplande steg i takt med att kvällarna blir ljusare.