Isaac Grünewald, Dahlior i en vas med stadsvy i bakgrunden,
olja på duk monterad på pannå, 70 x 57 cm, signerad Grünewald.

Sött och salt
Stockholm i konsten
15 juni – 5 juli och 5 – 17 augusti

Öppettider vard. 10–18 lör. 12–16

Vare sig man kallar den Nordens Venedig eller Eken är det få som inte har en relation till, eller för den delen en åsikt om, huvudstaden som vilar på öarna där Mälaren möter Östersjön. I utställningen Sött och salt: Stockholm i konsten åskådliggörs de kontinuiteter och förändringar som kännetecknar den skandinaviska metropolen. Vissa inslag i stadsbilden har fått vika för tidens tand och tycke medan andra ännu tronar som omistliga landmärken. Med ett urval som sträcker sig över tre sekler samsas i utställningen vidsträckta vedutor, byggnader och stadsmotiv med folkliv och kommers.

I en stad där vagnskramlet över kullerstenen hördes lika mycket som lyftkranarnas gnissel, kyrkklockornas dön och ångbåtsvisslans tjut doftade det av tackel och tåg, hö och rök men också cement och tegel i en stad som ständigt växte. En av bildkonstens främsta förtjänster är att den återger många fler värden än de rent konstnärliga, och i de utställda målningarna ryms även berättelser om de människor som befolkat staden. Med skilda material och tekniker förmedlar konstnärerna en uppfattning om hur stadslivet, lika mycket som stadsbilden, gestaltat sig över seklerna.

Från Erik Dahlberghs fascinerande utsikt över den stormaktstida staden, Johan Fredrik Martins pittoreska utblickar från dess gustavianska dito och C.A. Rothstén och Ehrnfried Wahlqvists spektakulära vyer över Stockholms inlopp till Gösta Adrian-Nilssons expressivt kubistiska telefontorn och Sigrid Hjertén jämte Isaac Grünewalds modernistiska skildringar av den nya staden, tecknar presentationen fulltoniga porträtt av Stockholms ansikten i former av måleriska nedslag i en exposé där föreningen av sött och salt kommer når sitt fulla konstnärliga uttryck.

Sött och salt: Stockholm i konsten

LÄS KATALOGEN HÄR

Utvalda verk

Gösta Adrian-Nilsson (GAN) Telefontorn, akvarell
delvis med blyertsunderskrifter på kartong,
49 x 39 cm, signerad och daterad G ∙ A-N 17.

Gösta
Adrian-Nilsson (GAN)

1917 var ett mycket produktivt år för Gösta Adrian-Nilsson (1884−1965). Han flyttade då in i en ateljélägenhet 5 trappor upp på Kungsbroplan. Där hade han utsikt över staden och flera av hans stadsmotiv tillkom under åren i ateljén. GAN var en flanör. Han tyckte om att gå omkring på stadens gator och iaktta människor och stadslivet. Han var intresserad av allt som var modernt och nytt, här fanns elektricitet, spårvagnar, restauranger och bilar. Intrycken från promenaderna överfördes till målningar väl tillbaka i ateljén. GAN målade aldrig inför motivet och gjorde mycket sällan några skisser. Sina stadsbilder kallade GAN för stadssynteser. I målningarna kombinerade han olika element för att forma en sammanhängande helhet, definitionen av en syntes. Från ateljén hade GAN utsikt över bland annat Telefontornet.

Anna Palm Stockholms inlopp från Saltsjösidan, akvarell och täckvitt, 44,5 x 72,5 cm, signerad Anna Palm.

Anna Palm

I denna friska sommarbild har Anna Palm (1859–1924) valt att skildra Stockholm från en annan vinkel än den annars så typiska vyn mot Kungliga slottet. Här har hon positionerat sig någonstans mellan Waldemarsudde och Biskopsudden på södra Djurgården, nära vattnet nedanför Frisens park. Vid tiden för akvarellens tillkomst hade Prins Eugen ännu inte förvärvat tomten vid Waldemarsudde, så naturen runt den gamla linoljekvarnen var fortfarande ganska vildvuxen. Blicken dras automatiskt till de spretiga gamla alarna i förgrunden, vars långa, mörka grenar sträcker sig ut över vattenbrynet och bildar sirliga mönster mot den lummiga grönskan bakom dem. I förgrunden skimrar Saltsjöns vatten i en mängd skiftande toner, från buteljgrönt och stålgrått till babyblått och turkost. Det märks att Anna Palm älskade vatten; här är det så levande skildrat att man nästan tycker sig höra vågornas kluckande mot stenarna på stranden.

Helmer Osslund Utsikt från Söder mot Kastellholmen och Kungl. Djurgården, olja på smörpapper uppklistrat
på papp-pannå, 25 x 34 cm, signerad och daterad HELMER OSSLUND SHM -97.

Helmer Osslund

Innan Helmer Osslund (1866–1938) vid 1890-talets slut bestämde sig för att satsa helhjärtat på måleriet arbetade han under flera år som formgivare och porslinsdekoratör. Den aktuella Utsikt från Söder mot Kastellholmen och Kungl. Djurgården utförde han i anslutning till att några av hans keramiska alster visades på den Allmänna Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897. Längst upp till höger i målningen skymtar den så kallade Stora utställningshallen, som ritats av arkitekterna Ferdinand Boberg och Fredrik Liljeqvist. Den vita, krokanliknande byggnaden med sin kupol och sina fyra ”minareter” var utställningens huvudpaviljong. Byggnaden var uppförd helt i trä och andra provisoriska material och revs kort efter utställningen.

Johan Fredrik Martin Utsikt från Rödbodtorget mot Gamla stan och Riddarholmen, akvarell på uppfordrat på papper, 16,5 x 22,5 cm. Utförd på 1780-talet.

Johan Fredrik
Martin

I den rika och mycket personliga Utsikt från Rödbodtorget mot Gamla stan och Riddarholmen ger Johan Fredrik Martin (1755–1816) en utblick från Målareakademiens hus, numera Konstakademien, vid Röda Bodarna mot Riddarhuset, Riddarholmen, Strömsborg och Mälaren. Bakgrundens pittoreska stadsparti har ryckts närmare åskådaren och lockar till ingående detaljstudium. Kompositionen är typisk för Martin, som bjuder på ett lokalbetonat och förälskat valörmåleri, som visar bröderna Martins virtuositet som stockholmsskildrare. Platsen lever kvar i namnet Rödbodtorget, som idag är en öppen trafikplats mellan Fredsgatan och Jakobsgatan på Norrmalm i Stockholm, mellan Centralpalatset och Konstakademiens hus.

Erik Dahlbergh Stockholm från Norrmalm mot Gamla stan och slottet Tre kronor, tuschlavering, 15,5 x 31 cm.

Erik Dahlbergh

Erik Dahlbergh (1625−1703) var greve, militär, tecknare, arkitekt och ämbetsman. Han är för en bredare allmänhet främst bemärkt för sitt topografiska planschverk Suecia antiqua et hodierna, ett arbete som kom att sysselsätta honom resten av livet. Dahlbergh och hans medarbetare utförde under lång tid ett enormt antal skisser och teckningar av städer, slott och herresäten för planschverket, varvid storslagenhet ofta föredrogs framför tillförlitlighet. I den aktuella vyn över det stormaktstida Stockholm, tagen från Norrmalm, har man att göra med en mer topografiskt och arkitektoniskt trovärdig återgivning, som är lika mycket en utblick över staden som den är en inblick i ett svunnet Stockholm.

Sigrid Hjertén, Mot aftonen, Stadsgården, olja på duk,
73,5 x 100,5 cm, signerad HJERTÉN. Utförd omkring 1934.

Sigrid Hjertén

I Mot aftonen, Stadsgården återvänder Sigrid Hjertén (1885–1948) till ett av sina tidigaste favoritmotiv: fartygen och lyftkranarna längs Stockholms kajer. Redan omkring 1913, efter att hon tillsammans med maken Isaac Grünewald och den gemensamma sonen Iván flyttat till Katarinavägen på Södermalm, fascinerades Hjertén av den rörliga, livliga miljön i hamnområdena som omgav bostaden. Året därpå skaffade Isaac dessutom en stor ateljé högst uppe i den tegelbyggnad som då rymde Saltsjöbanans slutstation, helt nära Slussen. Därifrån hade man en vidsträckt utsikt över Strömmen och kajerna nedanför och just denna vy skulle under många år framåt inspirera dem båda till en mängd olika kompositioner.

Se utställningen i onlinegalleriet

Sött och saltStockholm i konsten15 juni – 5 juli och 5 – 17 augusti