Ivan Ivarson ingick i den grupp som idag kallas Göteborgskoloristerna och brukar beskrivas som en utpräglad färgromantiker. Motivet med en liten Bohusjulle som långsamt glider fram längs Västkusten återkommer i flera versioner och format i Ivan Ivarsons produktion vid tiden omkring 1930. Till sommarstugan på Stenungsön hörde ett badhus, som låg på en klippa längst ute på en udde mot havet. Därifrån hade han fri utsikt över det smala sundet och det var också där han först lade märke till de rödbarkade seglen och tjärade skroven på fiskebåtarna som passerade förbi. I en snarlik målning kallad Julle med röda segel glider farkosten fram längs kusten med god fart, seglad av en ensam gestalt med en flammande aftonhimmel som fond. Röd julle, Stenungsön visar motivet ur ett annat stämningsläge.

Påverkad av indiska vishetslärare sökte Kylberg i sitt måleri finna visuella uttryck för en transcendent verklighet. Både den summariska formen och de brett pålagda, intensiva färgerna i blått och rött som fördelar ljuset över ytan i Aftonens ljus och mörker bidrar till att skapa ett intryck av enhet och oändlighet. I Aftonens ljus och mörker förenas två av Kylbergs centrala motivkretsar: solnedgången och färden. Han betraktades ofta som en romantiker, mystiker eller visionär där ledande teman var resa, vandring, träd och väg. Möjligen hade det sin förklaring i att Kylberg som ung tillbringat en sommar som skeppspojke. Denna första intensiva upplevelse av hav och fartyg blev bestående; tjusningen som havet och skeppen gav honom släppte honom aldrig. För Kylberg var helheten viktigare än detaljerna och man får en känsla av att tiden står blickstilla mellan ljus och mörker, där båten färdas på hoppets och fridens hav.

Gullholmen är belägen längst ut i Bohusläns kustband utanför Orust. Det är ett av Bohusläns äldsta fiskelägen med anor från 1200-talet och under de stora sillperioderna på 1700- och 1800-talen växte samhället ytterligare när salteri och konservfabrik tillkom, vilket gjorde Gullholmen till ett levande fiskesamhälle. Mycket av öns gamla karaktär finns bevarad än idag med bryggor, sjöbodar och en populär gästhamn, och den ymniga bebyggelse som utmärker ön gör den till en charmfull sådan. Efter hemkomsten från Paris sökte Jon-And tillämpa sina franska intryck i framställningarna. Så även i motiv av Gullholmen, vilken han återger i ett par målningar från åren kring 1915. Samtliga avbildar ett snarlikt motiv men med varierande grader av kubikering. Gullholmens pittoreska miljö tycks ha tilltalat John Jon-And, och därtill lämpat sig särskilt väl för hans kompositioner där han tar fasta på expressionismens färger och rytmik.