I Havsörnar med guding återger Liljefors ett havsörnspar som häckar på en kal klipphäll i ett kargt skärgårdslandskap. Man kan anta att paret byggt ett rede någonstans i klippskrevan bakom dem, men detta döljs i så fall väl bakom deras bastanta kroppar, vilka har exakt samma färgnyans som själva urberget. Den ena örnen har just anlänt med ett nyfångat byte – en guding – och spejar vaksamt omkring sig. Den andra närmar sig försiktigt med hukande hållning och utbredda vingar. Kanske måste den vänta tills en eller flera hungriga örnungar mättats innan även den får ta del av den fällda ejdern. 

Rävar förekom tidigt i Liljefors verk, både som byte och som rovdjur. Den första målning han ställde ut offentligt föreställde just en räv. Även hunden – i synnerhet hundraser med utpräglad jaktinstinkt – intar en särställning i Liljefors motivvärld. De hundar som avbildas i denna målning är av typen stövare. De hette Pang och Stella och ägdes av greve Adolf Patrik Hamilton, som 1889 instiftade Svenska Kennelklubben och som blev dess förste ordförande; en roll som han innehade fram till sin död. För att hedra honom beslöt Svenska Stövarklubben 1921 att uppkalla den specifika stövarras som Pang och Stella tillhörde för Hamiltonstövare. I Stövare och räv i vinterlandskap ser vi Pang och Stella inbegripna i ett fascinerande jaktdrama. Liljefors har fångat ögonblicket då hundarna, uppeggade av vittringen på rävens fräna doft, precis hunnit ikapp bytet, som i detta läge är chanslöst. Liljefors går in för att skildra farten, intensiteten och dramatiken i skeendet och bemödar sig om att trovärdigt tolka och återge djurens rörelser. 

Bruno Liljefors hade sedan barnsben en enastående förmåga att umgås med djur och en fenomenal skicklighet att få det vildaste och skyggaste djuret tamt. I Qvarnbo utanför Uppsala, där Liljefors slog sig ner efter hemkomsten från sin första vistelse i Frankrike 1884, byggde han ett särskilt hus åt sina vänner från djurriket. Där bodde rävar, grävlingar, harar, ekorrar, vesslor samt örn, uv, hök, tjäder och orre. Men hans allra bästa fyrfota vän på den tiden var skogskatten Jeppe, som kunde springa flera kilometer för att hälsa konstnären välkommen hem om kvällarna. Katten Jeppe har fått agera modell i ett stort antal teckningar och målningar av Liljefors. Ännu så sent som 1935, flera decennier efter att katten gått bort, fortsatte konstnären att hålla hans minne levande i sina dukar. Katt i sommarlandskap, som också är ett av Liljefors sena arbeten från 1930-talet, är ytterligare ett rörande exempel.