Åmells årliga Vårutställning speglar bredden i vår nordiska konstskatt. Utställningens moderna avdelning är mycket färgstark och energifylld. Den representerar flera av våra mest omtyckta konstnärer, exempelvis Olle Olsson Hagalund (1904-1972), Ivan Ivarson (1900-1939) och Inge Schiöler (1908-1971). Handplockat specifikt för detta tillfälle är GAN:s (1884-1965) målning Vagnväxling II. Motivet, en vanlig vagnväxling, skildras dramatiskt och intensivt. Det utgör ett mycket fint exempel på GAN:s väl utvecklade kalejdoskopiska måleri vid 1919. Målningens komposition bygger på medvetna paralleller, diagonal- och sicksacklinjer, som förstärks av den uppbrutna platta bildytan utan djup. Istället har GAN, som så ofta, fokuserat på att skildra rörelsen, dramatiken och dynamiken i scenen.

Utställningen presenterar även flera målningar av Isaac Grünewald (1889-1946). När Grünewald målade Det röda draperiet 1915 var han och hans fru Sigrid Hjertén sedan närmare fyra år åter bosatta i Stockholm efter att de på plats fått uppleva Paris’ dynamiska konstliv i början av 1910-talet. Det är ett storslaget och mycket representativt exempel på den expressiva konst som Grünewald skapade under krigsåren. Den föreställer en interiör från familjens dåvarande kombinerade bostad och ateljé på Katarinavägen i Stockholm, vilken hade en liten balkong med utsikt mot Slussen och Gamla stan med Mälartorget och Riddarholmskyrkans tornspira.

Utställningens äldre segment presenterar bland annat ett bedårande Köpenhamnsmotiv av Paul Fischer (1860-1934), ett förtjusande barnporträtt av Maria Wiik (1853-1928) och krispiga sommarbuketter av Olle Hjortzberg (1872-1959). Utmärkande är ett av Carl Larssons (1853-1919) mest intressanta barnporträtt från Sundbornstiden. I Teaterfunderingar sitter Dagmar i sin vida klänning på en röd bänk i Carl Larssons ateljé i Lilla Hyttnäs. I fonden tronar en gipsavgjutning av reliefen Nutid som ingick i Carl Larssons så kallade Fürstenbergska triptyk från 1888–89 och bakom den bortre bänkgaveln står en trave skisser luta ­ de mot ateljéväggen. Bland dem syns en teckning av en stegrande häst, vilken har identifierats som en detaljstudie till Larssons stora väggmålning Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523. Den dramatiska perspektivförskjutningen låter merparten av bildytan upptas av ateljégolvets rustika träplankor vilket får den spröda kronan att framstå som ännu mer gåtfulla. Tillsammans med flickans sinnesstämning stärker de betraktarens incitament att själv fylla målningen med innehåll. 

Varmt välkommen!