I denna utställning presenteras verk av landskapsmålarna Peder Mønsted (1859–1941) från jylländska Grenå i Danmark och den en generation äldre Alfred Wahlberg (1834–1906) från Stockholm. Båda blev hyllade konstnärer under sin respektive levnadstid och deras måleri var på olika sätt präglade av internationella influenser, samtidigt som motiven visar upp en vördnad för det egna hemlandets natur. 
Mønsteds landskap får här representera en realism med rötter i det franska, akademiska måleriet. Detta finner sin förklaring i att Mønsted i tjugoårsåldern begav sig till Italien och Capri, en resa som efterföljdes av en fyra månaders vistelse i Paris där konstnären passade på att studera under William-Adolphe Bouguereau, känd för sina mytologiska motiv i en detaljerad och realistisk stil, vilket kom att påverka Mønsteds måleri. Mønsted befann sig ofta på resande fot under sin fortsatta karriär och skissade outtröttligt på motiv som sedan kom att utgöra utgångspunkter för målningar som han slutförde väl hemma i sin ateljé. Förutom sina resor runtom Europa, kom han även att besöka Nordafrika och Algeriet 1889. Fylld av intryck från sina resor valde konstnären att hänge sig åt att måla den danska naturen och inte minst omgivningarna kring Fredensborg på Själland, där han slutade sina dagar.

Här möter vi Mønsteds närmast fotorealistiska målningar av vatten och skogsdungar i utkanter av danska byar, bredvid Alfred Wahlbergs lyriska tolkningar av naturen i såväl Sverige som Frankrike med tydliga inslag av fransk impressionism. Wahlberg började som musiker innan han övergick till att helt ägna sig åt måleriet och hans musikalitet återspeglas i målningarna. Åren 1857–1862 var han verksam i Düsseldorf, men från 1866 huvudsakligen i Frankrike där han fick högsta erkännande som riddare av franska hederslegionen 1874 (Chevalier de la Légion d'Honneur). För de yngre svenska konstnärerna som samlades i Paris under 1880-talet, var han en förebild. 

Wahlbergs tidiga landskap karakteriseras av detaljrikedom och en dov kolorit, kännetecknade för det så kallade Düsseldorfmåleriet. I Frankrike inspirerades han av Barbizonskolan i studier av atmosfär och ljus. Kring 1900 experimenterade Wahlberg med pointillistiskt måleri som hörde postimpressionismen till. Wahlberg var under det sena 1800-talet en av det mest etablerade svenska konstnärerna och han uppskattades inte bara på hemmaplan, utan också internationellt. Den kända konsthandlarfirman Goupil & Cie handlade bland annat med konstnärens verk både i Europa och i USA. Stockholmsberättaren Claës Lundin ger en bild av Wahlbergs goda anseende: ”Hans namn är kändt och aktadt öfver allt der man hyser deltagande för målarkonsten och i synnerhet der man förstår uppskatta de nya sträfvandena i denna konst.” (Claës Lundin, Svea folkkalender 1881, s 143.)
Mønsteds och Wahlbergs landskapsskildringar skiljer sig avsevärt åt i fråga om influenser och konstnärliga stilval, men har gemensamt hur de har låtit omvandla intryck från utlandsvistelser och studier till ett unikt måleri. Mønsted tog realismen till en ny nivå i sina tolkningar av det danska landskapet och Wahlberg fyllde sina senare dukar med atmosfäriskt ljusmåleri.