Ett fyrtiotal praktfulla konstverk av namnkunniga konstnärer visas i denna rika utställning där landskap, genremåleri, stilleben och detaljerat porträttmåleri från 1700-talet till 1930-talets surrealism fyller Åmells gallerisalar. Från svenska målare i det franska hovets tjänst under 1700-talet till vår nordiska konsthistorias mest egensinniga konstnärer som på olika sätt gick emot strömmen finns här representerade. Till dessa räknar vi August Strindberg (1849–1912), Ernst Josephson (1851–1906) och Ivan Aguéli (1869–1917). Bland de mest säregna svenska konstnärerna hör Olof Sager-Nelson (1868–1896), som fann stöd hos våra viktigaste konstsamlare för sin tid, Pontus Fürstenberg (1827–1902) och Ernest Thiel (1859–1947). Vi har glädjen att visa Sager-Nelsons målning Prinsessan Maleine i utställningen, vars titel är hämtad från Maurice Maeterlincks sym-
bolistiska drama från 1889 med samma namn. Till Pontus Fürstenberg i Göteborg skriver Olof Sager-Nelson den 5 februari 1895: ”Det är en sak, en flicka i ett landskap som jag slutat idag som jag är riktigt glad åt.” Målningen tillhör de porträtt som Sager-Nelson själv benämnde ”portraits morals”, eller själsporträtt, vilka tillkom under hösten 1894 och våren 1895 då konstnären befann sig i Paris.
Bland Stockholmsbilderna finner vi Vy över Stockholm med Kungl. Slottet och Riksdagshuset, signerad Anna Palm de Rosa (1859–1924) från 1904. Den föreställer en klar sommardag där det nya riksdagshuset har förändrat stadsbilden. De spatserande stadsborna och vågspelet på vattnet som reflekterar solljuset bereder oss på vad våren banar väg för. I huvudsak är det verk av svenska konstnärer som ni möter i utställningen, men även målningar i olja av de danska konstnärerna Johan Laurentz Jensen (1800–1856) och Peder Severin Krøyer (1951–1909). Därtill en skulpturrelief av Bertel Thorvaldsen (1770–1844), skulptören som fick sitt eget museum i Köpenhamn.
Vid sidan av den nordiska konsten, har vi valt att visa Ung kvinna som matar en papegoja med vindruvor av Hieronymus van der Mijs (Nederländerna, 1687–1761). I denna symbolfyllda målning med ekivokt anslag, finner vi ett fruktstilleben som en del av kompositionen, i visuell dialog med Jensens praktfulla oljemålning Antikt kärl med frukter och bär. Stilleben som tidlös genre har tidigare lyfts fram i Åmells utställning Tidernas stilleben (8–22 mars 2025) och i Åmells vårutställning får Isaac Grünewalds (1889–1946) expressionistiska Blomsterstilleben markera hur dessa motivval lever vidare genom olika perioder och stilriktningar.
Åmells välkomnar våren med ett utsökt urval av i huvudsak oljemålningar, men även akvareller och skulpturer. Bilder från ett vardagsliv eller bruksliv någonstans i Sverige, slående vyer över Stockholm med sitt vatten, skärgårdsmotiv från västkusten och detaljrika stilleben som överskrider tid och rymd i sin symbolik.
Olle Hjortzberg,Ängsblommor,
Olja på pannå, 73 x 100 cm. Signerad och daterad ”OLLE HJORTZBERG 1942”.
För Hjortzberg kom blommorna gradvis att smyga sig in i hans konst. Från början var det mest som dekorativa inslag i hans religiösa monumentalmåleri, för att sedan på allvar ta plats i hans konstnärskap och bli hans verkliga specialitet. I detta harmoniska blomsterstilleben från 1942, då konstnären var 70 år fyllda, skimrar den brokiga buketten i ljuset som strömmar in genom den skira gardinen. Blomsterfånget är raffinerat återgivet i det att varje ängsblomma tillåts stå ut ur mängden. Kompositionen är karakteristisk för Hjortzbergs mogna måleri där de lätta penseldragen är av en mästares hand, målade i en klar färgskala som för tankarna till såväl den italienska ungrenässansen som den orientaliska konst han kom i kontakt med under sina studievistelser i unga år. Samtidigt är målningen framför allt en syntes av den svenska sommaren: den vilda och fria. Ängsblommor är ett delikat blomsterstilleben, inte mindre beundransvärd genom kompositionens enkla storhet och Hjortzbergs otvungna, naturalistiska gestaltning. Blommornas prakt blir här till en manifestation för den outsinliga, eviga floran framställd med en frisk kolorit sprakande i sommarens alla färger.
Ragnar Sandberg,I hängmattan,
Olja på duk, 39 x 48 cm, signerad och daterad ”RS 35”.
I hängmattan tillkom 1935 då Ragnar Sandberg han utförde några av sina allra mest uppskattade målningar. Den gula färgen som här anslår en lekfull ton och skänker en känsla av sommar, vilket kännetecknar konstnärens verk från denna tid. Målningen domineras av ockra, gröna, röda och rosa toner med inslag av vitt och ljusblått och föreställer en kvinna i solhatt som ligger avslappnat i en hängmatta, läsandes en tidning i en sommargrönskande trädgård. För att skapa en effektfull brytning i bilden, så har konstnären valt att måla kvinnans ben och fötter svarta, i samklang med de mörklila ränder som ger form åt hennes blus. Sandbergs koloristiska skicklighet och ljusbehandling kommer här till sin rätt och det sorglösa motivet står i kontrast till de dystra stadsskildringar som så ofta förekommer i 1930-talets bildvärld.
Carl Kylberg, Morgon i hamn
Olja på duk, 100 x 82 cm. Signerad ”Carl Kylberg”. Utförd 1939.
Morgon i hamn målades i Carl Kylbergs Stockholmsateljé 1939 och föreställer utsikten ut över Strandvägshamnen med ett skepp i sikte, samtidigt som det är det en drömbild med symbolistisk verkan. Det är en för Kylberg representativ målning vad gäller temat: färden och farkosten. Framställningen är befriande schematisk i en ljusskimrande bild där en klargul solskiva oskarpt framträder ovan det koboltblå skeppet. I Kylbergs bilder glider fartygen på vattnet, drömlika och mystiska och han bortsett från skeppets tackel, tåg och andra skeppstekniska detaljer som kan störa den spirituella helheten. De grundläggande strukturerna av horisontala och vertikala penseldrag skapar djup och färgsättningen i olika skikt är Kylbergs signum: koboltblått skepp och stadsbebyggelse i samma färg utgör delar av bakgrunden, gult vatten och en rubinröd förgrund. Det är inte rena färgfält, utan färgerna blandas med varandra utan att överträda respektive skikt. Morgon i hamn är målad i aftonljus då solen närmar sig horisonten i en lycklig förening mellan fridfull natur och dagdröm, och är på så sätt typisk för Kylbergs många anslående skildringar.
Olof Sager-Nelson, Prinsesan Maleine (Flickamed svanar),
Olja på duk, 60 x 50 cm, signerad och daterad Olof Nelson Paris -95.
Olof Sager-Nelsons prinsessa befinner sig i gränslandet mellan barndom och vuxendom, men är i allra högsta grad fortfarande ett barn. Flickan smälter samman med naturen som omger henne; den vita klänningen blir en del vattnets blänk och håret som ringlar sig i lockar över hennes axlar får samma färg som den rödbruna färgen i skogens klädnad. Det täta landskapet i bakgrunden på andra sidan vattnet som öppnar upp en väg till en okänd plats, gör sig påmint om Munchs formspråk med sina böljande konturer.
Flickans blick är något nedslagen och hennes tankar är fjärran. På det stilla och spegelblanka vattnet i landskapet bakom henne simmar två vita svanar, vända mot varandra som om de samspråkar. Den vita svanen står för renhet och svanar i par får ofta representera kärleken, vilket är ämne för Sager-Nelsons målning. Det är ingen slump att Sager-Nelson valde denna fågel då den understryker den oskuldsfulla prinsessans längtan att få återförenas med sin kärlek som har tagits ifrån henne. Prinsessan Maleine, vars titel är direkt hämtad från Maurice Maeterlincks symbolistiska drama från 1889 med samma namn som handlar om hur människan står hjälplös inför en högre makt. Sager Nelson hade dragits till den själfulla symbolism som även hade en plats i teaterns och musikens värld.