Maria Wiik (1853–1928)

I Paris fanns vid tiden ett flertal privata akademier, som välkomnade kvinnliga elever och där nya tendenser inom måleriet inte bara tolererades, utan främjades. För Maria Wiik, som fått en borgerlig uppväxt och som genom sina tidigare studier var präglad av en traditionell, akademisk konstsyn, var mötet med Paris brokiga konstliv överväldigande.

I Frankrike var friluftsmåleriet redan väl förankrat hos konstpubliken, och impressionismen, som med finska ögon ännu upplevdes som radikal, hade börjat slå igenom på bred front. De lovande studierna i Frankrike avbröts först av faderns död och sedan av ett ettårigt lärarvikariat vid Konstföreningens ritskola i Helsingfors 1880–1881.

Under 1880-talet målade hon sedan igen i Paris och Bretagne med Helene Schjerfbeck, som hon tillbringade en vinter i Bretagne tillsammans med. De delade även ateljé i Helsingfors mellan vistelserna i Paris och arbetade tillsammans sommaren 1885 i Janakkala och S:t Ives i England i slutet av 1880-talet. Maria Wiik var redan i början av sin konstnärsbana en skicklig och säker människoskildrare, och under 1880-talets senare hälft ägnade hon sig alltmer åt att måla porträtt.